Michael Fassbender och Alicia Vikander spelar ett fyrvaktarpar som hittar ett barn i en drivande roddbåt och behåller det.
Tom Sherbourne är en ung man som överlevt fyra år av strider på västfronten. Nu söker han jobb som fyrvaktare på en avlägsen och i övrigt obebodd ö, mest för att man inte kan göra någon annan människa illa om man är ensam. Men ingen man är en ö. Den bistre och tystlåtne veteranen kärar omgående ner sig i Isabel, en ung kvinna som inget hellre vill än att följa med ut till den ensligt belägna fyrvaktarbostaden.
En kärlekshistoria tar sin början. Efter några år på ön och två graviditeter som slutar med missfall har dock sorglösheten ersatts av förtvivlan. Som en skänk från ovan kommer en jolle drivande på havet med ett spädbarn som enda överlevande passagerare. Istället för att rapportera det, behåller Tom och Isabel barnet och uppfostrar det som sitt eget. Det är inget lätt beslut, och det kommer att innebära ännu större problem längre fram i deras liv. När de ställs inför barnets biologiska mor blir det moraliska dilemmat ännu större.
Det nämns inte i filmen vilken världsdel eller vilka hav vi har att göra med (även om man kan räkna ut det med hjälp av annan information i dialogen), men miljön känns som den enda möjliga förutsättningen för det här dramat. Det är en osannolik historia, men den är skildrad på ett realistiskt sätt. Man förstår varför de inblandade agerar som de gör, och man berörs av dramat. Att förlora ett barn är förstås fruktansvärt, så under filmens gång skruvar man oroligt på sig, medveten om att det inte kan sluta väl för alla parter.
Att filmens tema är så allvarligt gör den inte enbart till en plågsam upplevelse. Det är också en mycket vacker film sett till såväl miljöer som personliga prestationer. Både Fassbender och Vikander gör mycket goda rolltolkningar med fina och övertygande detaljer. Tydligen övertygade de också sig själva, då de även i verkligheten blev ett par i samband med inspelningen.
