En Askungen för 90-talet där vårt olycksbarn utan hjälp av den goda fen tar saken i egna händer, är om inte en alldeles underbar så i alla fall en inte helt tokig idé. Ut alltså med sjungande möss och förtrollade pumpor och in med girlpower.
Redan i inledningen får vi veta att bröderna Grimms version visserligen var en vacker saga, men att detta är berättelsen om vad som verkligen hände.
Magin i originalet har fått ge vika för mer jordnära teman. Den unga Danielle (Drew Barrymore) jobbar som en slav åt sin snikna styvmor (Anjelica Huston), men när hon en dag stöter ihop med prinsen påstår hon sig vara adlig. Orsaken är att hon vill köpa loss en tjänare, och tack vare det nobla tilltaget får den käcke men bortskämde prinsen upp ögonen för henne. Deras olika ursprung och åsikter ställer emellertid problem och kärleksbekymren tar oss på många turer fram och tillbaka.
Betydligt mer komplicerat än originalets glassko-lösning, alltså.
Slutet är naturligtvis givet, och likaså att det är Askungen själv som med svärdet i högsta hugg löser upp såväl känslomässiga som mer konkreta knutar. Föräldrar må applådera en dylik förebild, och tjejer som ännu inte har nått tonåren kanske kommer att ta henne till sina hjärtan. Men detta är ändå Drew Barrymore, tjejen som visade brösten för David Letterman, och vars semi-brittiska är föga övertygande. Om ändå hennes möten med prinsen hade varit hälften så romantiska som det franska landskapet, och om ändå den sedvanligt strålande Anjelica Huston i rollen som styvmodern hade haft ett uns av uppbackning från resten av skådespelartruppen.
Ju längre filmen lider desto tydligare framgår det hur mycket berättelsen har förlorat på att ha tagits ned på jorden. Sagor ska skimra, och kanske hade det inte varit en dum idé om grisarna på herrgården hade tillåtits att brista ut i lyster stämsång.
Ever after
Skådespelare:
Regi:
