Festen

På patriarken Helges 60-årsdag står den danska bygdesolen obevekligt högt på himlen. Släktingar, toastmasters och lismande bekanta anländer längs med de blommande fälten. Tre av Helges fyra barn, som nu är i 30-årsåldern: den piffiga dottern Helena (suveränt fångad av en av Danmarks bästa skådespelerskor, Paprika Steen), den yngre förlorarbrodern Michael (genialt dynamiske Thomas Bo Larsen) och försigkomne Christian (en Ulrich Thomsen som för en gångs skull får visa vad han går för på film), strålar samman lite påtvingat i sitt barndoms sommarpalats. När Helge (Henning Moritzen, ärkeskådespelare inom dansk folklig film) vinkar till sig Christian för en liten konjakskonversation "oss män emellan", och ber sonen att hålla ett tal eftersom hans tvillingsyster nyligen, och till synes utan anledning, har tagit livet av sig på godset, ja, då har Festen inte ens börjat på riktigt. Men någon har redan lagt i växlarna till mardrömskarusellen, och man må vara en bra luttrad eller lobotomerad biobesökare för att hitta nödbromsen. Festen, först i det danska Dogma-reglaget, är som ett kammarspel när det är som bäst. Den är intensiv, vibrerande, obeveklig, extremt underhållande och mycket, ja, och då menar jag mycket, tätt sammanhållen, inte minst i förhållande till Thomas Vinterbergs tidigare långfilm De störste helte (en slags roadmovie som utspelar sig i det exotiskt norra Sverige och som hittills endast har blivit visad på Göteborgs filmfestival). De otroligt lyhörda och nyanserade skådespelarna, den mångbottnade handlingen och raka enkelheten slutar aldrig att fascinera. Inte heller det mänskliga psykets primitivitet. Den unge Thomas Vinterberg har varit punktmarkerad långt innan han lämnade den danska filmskolan och trycket att göra något kommersiellt gångbart, publikdragande och "mjukt underhållande" har stundtals varit stort. Men även om Festens incestuösa tema kanske inte är så oväntat, är själva närmandet, som befinner sig någonstans mellan hisnande vackert och knytnävskategorin, desto mer brännbart och absolut livsnödvändigt. Och jag kommer hädanefter att vända mig mot Danmark minst fem gånger om dagen och tacka för att någon annan än porr-Expressen och Aftonbladet har mål i mun. Festen är definitivt en av årets fem bioupplevelser.