Dom över död man är inledningsvis ganska melodramatisk. Tidningsmannen Torgny Segerstedt bråkar och diskuterar med vänner, familj och kärlekar samtidigt som egoismen och dramatiken pulserar i Göteborgs finare salonger. I 30-talets Europa var Segerstedt en av de få som hade vett nog att kritisera nazismen och Adolf Hitler redan från början och följaktligen fanns han högt på den dödslista som skulle verkställas om Tyskland ockuperade Sverige.
Inledningen till trots ökar engagemanget för den bildsköna filmen i takt med att spelet kring den svenska neutraliteten intensifieras alltmer. Som publik funderar man på vad som skapar en hjälte och ett föredöme. Varför blev det just Segerstedt, den forna teologstudenten, som tog så stark ställning mot nazismen? Var det av helt personliga skäl eller berodde det på att han såg en ondska som få andra upptäckt? Svensk skådespelarelit medverkar och särskilt Björn Granath gör en fin insats som ägare till Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, den tidning som Segerstedt var chefredaktör för och använde i sin kritik mot tredje riket.
