Ingen kunde förstås vara mer glansfull i rollen som Anna Wintour-esque isdrottning än Meryl Streep. När hon konstaterar att "the details of your incompetence do not interest me" önskar man att Djävulen bär Prada inte var så bokstavstrogen. Men Lauren Weisberger lilla nyckelromansbakelse har blivit till en ungefär lika klichéfylld och lättsmält trivselfilm. Och det är väl inte så mycket att orda om. Ska den idealistiska journalisttjejen Andy (Anne Hathaway) förvandlas till modehäxa och tillbringa alldels för mycket tid på jobbet? Ska hon glömma bort sin bedårande Entourage-pojkvän Nates födelsedag och låta honom sitta ensam och sura över en enportionsrätt i parets lägenhet? Ska hon sakta men säkert stöpas om till en odräglig mikro-Wintour? Ja! Ja! Ja! Och finns det en väg tillbaka till att bli en hel människa även när man börjat tappa fotfästet? Jo då. Det enskilt mest tragiska med Djävulen bär Prada är hur man lyckats göra alla i Andys omgivning till gråtiga offer. Att Stanley Tuccis modeorakel och hennes uppmärksamhetstörstande assistentkollega (Emily Blunt) har det slitigt på jobbet kan jag förstå, men att göra Vincent Chase till en missunsam cry-baby kan vara årets felcasting.Skådespelare:
Regi:
