Imotljus och siluett berättas det om det korrupta politiska livet i Turkiet. Hur moral skapas, förflyttas och accepteras. En politiker kör ihjäl en människa och gör en deal med sin chaufför att denne ska ta över skulden.
Detta är måttligt berörande, overkligt i sin övertydlighet. Det intressanta stannar på mellaninstansen. Pappan som åkt in lämnar fru och son ensamma i en het våning. Hemligheterna mellan dem ruttnar i värmen. Sonens oduglighet varvas med hans ungdomliga styrka. Långa gängliga lemmar ligger och sover ruset av sig på dagen. Modern, ertappad med att vilja dra. Deras gemensamma strävan efter pengar. När de kolliderar är det vidrigt och bra. Misshandel och vårdande omvartannat. Men allt som låter så bra, kan också beskrivas som helt enkelt tråkigt. Slentrianmässig kvinnomisshandel på det och ni har en totalt meningslös film. Cannespris eller ej. –CRFN
