Criminal

Daniel Hånberg Alonso 12:40 5 May 2016

Efter att ha sett Criminal önskar man att man själv fått lite extraminnen implanterade, för vad som helst skulle vara roligare att tänka tillbaka på än denna pinsamma röra till film. I en vice versa-version av Self/Less där Ben Kingsleys minnen stoppades i Ryan Reynolds kropp stoppas denna gång Ryan Reynolds minnen i Kevin Costner kropp. Reynolds är nämligen den döda CIA-agenten som är den enda som vet var han gömt undan hackaren Holländaren. Holländaren har hittat ett sätt att hacka sig in i USA:s missilförsvar vilket gör honom rejält eftertraktad av både Gary Oldmans CIA-chef som den spanska anarkisten Heimdahl.

Regissören Ariel Vromen gjorde den kompetenta The Iceman senast och man får känslan av att Criminal är den sedvanliga Hollywood-storyn. Independentmakare får pengar och allt går lite tokigt till. För trots att vi får inte mindre än en JFK-reunion (Tommy Lee Jones är med på ett hörn) och två superhjältar (Gal Gadot spelar Deadpools fru) så är detta en film så full av idiotisk vetenskap, hjärnskrynkleri och ointressant action att man undrar varför man inte rev sönder papperet premissen var skriven på.

Kevin Costner spelar Jericho som väljs ut som mottagaren för Reynolds minnen och är självklart en supersociopat som inte har några känslor – alls. Han har ingen aning om vad kärlek eller hat är, vilket är konstigt med tanke på att han verkar bli rejält förbannad så fort någon pratar med honom. Skurken är någon form av Harry Potter inom hacking, vilket gör det än mer förbryllande varför han vill åt Holländaren när han själv tycks kunna komma in och manipulera det minsta lilla datorsystem från sin laptop. Han måste ha grym wifi.

Filmen försöker sälja in Kevin Costner in absurdum som världens värsta bad ass. Inget görs halvhjärtat, speciellt inte någon form av exposition. Gary Oldman får skrika sig igenom filmen och har aldrig varit så tråkig att titta på. Det är en bedrift i sig. Ibland råkar man tänka till lite för mycket och tappar nästan livhanken när man faller ned i ett av de avgrundsdjupa logiska hålen. En protagonist man inte bryr sig om, den dramatiska känsloväxeln vriden till komiska effekter och en premiss så idiotisk att inte ens filmen verkar helt stå på dess sida. Criminal är kriminellt undermålig. 

Genre: 
Skådespelare: 
Manus: 
Regi: 

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler filmrecensioner

Mannen med vatten i skorna

Ingen sur gubbe utan röta. Nej, visserligen inte, men detta träsk utgörs egentligen inte av en remarkabelt dålig film, utan snarare en urvattnad och tråkig sådan. Ett cylinderformat lagom i pocketformat som bjuder oss att konstatera att ett plus ett blir två även om man har kvasiexistentiellt upptäckarsinne nog för att byta plats på de båda ettorna. [P][/P] Mar'a Ripolls långfilmsdebut, en spansk

Välkommen till Pleasantville

Om man vill bli på bättre humör är det alltid bra att anlita en saga, och Pleasantville är en ganska vänlig och fin sak att ge till sig själv. Desto roligare och mer utav kakan får man om man tänker intensivt på att manusförfattaren och regissören Gary Ross är samme elaking som gett oss mången tandagnissel efter alster som Big, Lassie och Familjen Flinta. Man kan till och med tillåta sig att då oc

Postman Blues

Den japanske skådespelaren/regissören Sabus debufilm, actionkomedin Dangan Runner, handlar till sådär åttio procent om hur tre män jagar varandra till fots genom Tokyos gator. I hans andra film, Postman Blues, har färdmedlet avancerat till cykel, närmare bestämt en röd, oväxlad sådan tillhörande det japanska postverket. Användaren heter Sawaki, och är en tyst, uttråkad men japanskt plikttrogen bre

Raymond - sju resor värre

Raymond, spelad av Viktor Friberg, är en medelålders man som snurrar runt i ett grådaskigt Göteborg med en varmkorv i högsta hugg på jakt efter en mening i tillvaron. Vi befinner oss i likartade miljöer som i Runges underbara långfilmsdebut Harry och Sonja; inte något enkelspårigt välfärdssamhälles bakgård, utan snarare i ett helt okänt kvarter med surrealistiska och absurda undertoner där poliser

Se männen falla

Det är inte ofta man stöter på en så talande titel som Se männen falla. Det är nämligen just vad vi gör, vi sitter i biomörkret och ser männen falla; undflyende och till synes slumpmässigt guidade av en återkommande oidentifierad kvinnlig berättarröst. Hon är på ett sätt symptomatisk, kvinnorna representerar i filmen ett slags outtalad men smärtsam ickenärvaro.[P][/P] Se männen falla berättar t

Shakespeare in Love

Som vanligt kommer jag att tänka på Woody Allen, och citatet i Manhattan när Muriel Hemingway föreslår att han ska följa med till London. Varpå Woody svarar, typ: Oh no, I wouldn't look very good in leotards.[P][/P] Joseph Fiennes ser inte heller särskilt bra ut i trikåer. Möjligen förstärker det hans Prince-look, vilk

Nöjesguidens nyhetsbrev


 

Missa inga nyheter! Missa inga fester!
Anmäl dig idag!