Efter att ha sett Criminal önskar man att man själv fått lite extraminnen implanterade, för vad som helst skulle vara roligare att tänka tillbaka på än denna pinsamma röra till film. I en vice versa-version av Self/Less där Ben Kingsleys minnen stoppades i Ryan Reynolds kropp stoppas denna gång Ryan Reynolds minnen i Kevin Costner kropp. Reynolds är nämligen den döda CIA-agenten som är den enda som vet var han gömt undan hackaren Holländaren. Holländaren har hittat ett sätt att hacka sig in i USA:s missilförsvar vilket gör honom rejält eftertraktad av både Gary Oldmans CIA-chef som den spanska anarkisten Heimdahl.
Regissören Ariel Vromen gjorde den kompetenta The Iceman senast och man får känslan av att Criminal är den sedvanliga Hollywood-storyn. Independentmakare får pengar och allt går lite tokigt till. För trots att vi får inte mindre än en JFK-reunion (Tommy Lee Jones är med på ett hörn) och två superhjältar (Gal Gadot spelar Deadpools fru) så är detta en film så full av idiotisk vetenskap, hjärnskrynkleri och ointressant action att man undrar varför man inte rev sönder papperet premissen var skriven på.
Kevin Costner spelar Jericho som väljs ut som mottagaren för Reynolds minnen och är självklart en supersociopat som inte har några känslor – alls. Han har ingen aning om vad kärlek eller hat är, vilket är konstigt med tanke på att han verkar bli rejält förbannad så fort någon pratar med honom. Skurken är någon form av Harry Potter inom hacking, vilket gör det än mer förbryllande varför han vill åt Holländaren när han själv tycks kunna komma in och manipulera det minsta lilla datorsystem från sin laptop. Han måste ha grym wifi.
Filmen försöker sälja in Kevin Costner in absurdum som världens värsta bad ass. Inget görs halvhjärtat, speciellt inte någon form av exposition. Gary Oldman får skrika sig igenom filmen och har aldrig varit så tråkig att titta på. Det är en bedrift i sig. Ibland råkar man tänka till lite för mycket och tappar nästan livhanken när man faller ned i ett av de avgrundsdjupa logiska hålen. En protagonist man inte bryr sig om, den dramatiska känsloväxeln vriden till komiska effekter och en premiss så idiotisk att inte ens filmen verkar helt stå på dess sida. Criminal är kriminellt undermålig.
