Rockskrönor är ett eget väsen. Episoder ofta lika anekdotiska som knarkrusiga eller spritmarinerade, gärna återberättade av musiker eller producenter som trots eventuell rikedom fortsatt gärna betraktar sin gärning som ett trotsigt långfinger mot allt vad kostymdraperade skivbolagsstyrelser heter. Ta exempelvis dokumentären Oasis: Supersonic. När Trainspotting-författaren Irvine Welsh tillsammans med Dean Cavanagh nu skrivit en film om skivbolagsgurun som upptäckte just Oasis har de också författat en rockskröna efter spelets alla regler.
För kanske gick det inte till riktigt som filmen Creation Stories gör gällande när den skotska rödtotten Alan McGee bildade skivbolaget Creation Records, upptäckte The Jesus and Mary Chain och Primal Scream eller stod på ruinens brant på grund av My Bloody Valentines utdragna arbete med albumet “Loveless”. Men oavsett sanningshalt är vi nog många som finner dessa rockmansmyter oemotståndliga. Gör man inte det, eller har man kanske redan läst McGees självbiografi Creation Stories: Riots, Raves and Running a Label som ligger till grund för filmen, skulle den rappa kavalkaden av popkuriosa inte ha mycket att erbjuda. I alla fall om det inte vore för den utstrålning Trainspotting-alumnen Ewen Bremner tillför i sin porträttering av McGee.
Samtidigt som Bremners gängliga och spjuveraktiga närvaro till stor del bär filmen är den så stark att Creation Stories nästan kan misstas för en spin-off om heroinisten Spud från Trainspotting. Särskilt i skådespelaren Nick Morans regi som rör sig trevande i Danny Boyles fotspår. Därför blir det inte mycket mer än en tillputsad, yngre kusin till Michael Winterbottoms 24 Hour Party People om Factory Records och band som Joy Division och Happy Mondays. Vilket ju i sig är passande. För någonstans representerar de två bolagen två kort överlappande kapitel brittisk indiehistoria även om The Jesus and Mary Chain, som de skildras i Creation Stories, surnar till över jämförelsen med just Joy Division. I filmen vill de snarare framställa sig själva som ett kommersiellt band, och ett av McGees återkommande mantra är att något av skivbolagets band en dag kommer bli större än U2.
När det senare väl inträffar har Creation Records slukats av Sony. Och Oasis blir större än något annat band McGee upptäckt.
Till sin uppbyggnad är Creation Stories en tämligen konventionell biografi, där McGees arbetarklassbakgrund i Glasgow och den knackiga relationen med en konservativ farsa känns som generiskt gods. Därefter följer uppgång och fall, allt återberättat under en drog- och alkoholtung lunch på Chateau Marmont i Los Angeles. Men allt som allt är det en så pass svängigt konstruerad och pophistoriskt mättad sil att den sina brister till trots får tiden att flyga förbi.
