Biopics om artister brukar sällan imponera. Oftast agerar dessa filmer som ”best-of”-sammanställningar av musikers karriärer, där känslan är att manusförfattarna gått igenom passande Wikipediasidor för att effektivt, men ofta utan känsla, sammanställa längre tidsperioder till två timmars spelfilmer. Istället för att följa trenden går Bob Marley: One Love sin egen väg, och strukturerar ett fokuserat narrativ. Här märks det att filmskaparna vill säga något värdefullt, snarare än att enbart dumpa information.
Ansträngningen uppskattas, men tyvärr lever det slutgiltiga resultat inte upp till ambitionen - för trots tydlig riktning fokuserar Bob Marley: One Love helt enkelt på fel saker. Där berättelsen tar ton är Marley redan en inflytelserik figur i Jamaica, vilket innebär att hans stigning till berömmelse hamnar i skymundan. Istället följer vi Marley under delen av hans liv när han blev som kändast, då han spelade in det otroliga albumet ”Exodus”. Vibbarna slår rätt när ”Bob Marley & The Wailers” jammar i studion till deras oslagbara hits, men en mer grundlig genomgång av reggaelegendens karriärs tidigare skeden hade varit att föredra - Bob Marley: One Love känns nästan som en uppföljare till en film vi aldrig fått.
Kanske är det min personliga smak som talar, men tidsperioden i fokus är utan den brådskande karaktär jag tror Marleys tidigare liv hade kunnat leverera på film. Oavsett är detta en funktionsduglig biografi, lyft av stabila skådespelarinsatser av Kingsley Ben-Adir som Bob själv, och Lashana Lynch som hans fru Rita. I sin subgenre är det absolut en film bättre än medelmåttet.
