Andrej Tarkovskij - En filmares bön

Essy Klingberg 09:44 12 Nov 2020

Många har genom åren försökt tolka Andrej Tarkovskijs filmer, men nu är det regissörens egen tur att tala till punkt. Andrej Tarkovskij: En filmares bön är en vacker homage till en filmikon, men huvudpersonen själv förblir ett skiffer.

Berättandet står, passande nog, Tarkovskij själv för. Dokumentären är uppbyggd kring intervjuer där han fritt reflekterar kring sina filmer och sitt liv. Resultatet blir en sorts psykoterapisession, under vilken han fritt associerar mellan vitt skilda ämnen. Han berättar förtroligt om barndomen, minnet, och tidens obevekliga gång, och den som kan sin Tarkovskij kommer känna igen motiven.

Det är underbart att vistas i Tarkovskijs idévärld, och ännu bättre att vistas i hans filmer. Vi rör oss från ryska medeltida skogar till en rymdstation utanför planeten Solaris, och överallt tycks människorna brottas med samma frågor. Tarkovskij har gått till historien som en av Sovjetunionens främsta filmskapare, men tycks på många sätt stå utanför tid och kontext han verkade i. Han har en förmåga att skala bort tiden runt människan, och kanske är det därför filmerna gång på gång hittar ny publik. Att dokumentären är skapad av hans son, Andrej Tarkovskij junior, känns också helt i linje med regissörens dramaturgi.

Dokumentären riktar sig dock främst till de redan frälsta. Skildringen av Tarkovskijs liv är kronologiskt bruten och komplex, precis som hans filmer, och regissörens utläggningar blir ibland lite väl långdragna. Det hade nog inte skadat om en eller två andra intervjupersoner fick komma till tals. Men detta är en sevärd dokumentär för alla som vill återuppleva futuristiska rymdvyer och bilder av brinnande hus. I slutändan talar filmerna tydligare än Tarkovskij själv. 

 
Genre: 
Skådespelare: 
Manus: 
Regi: 
0 Kommentera

Fler filmrecensioner