Första filmen post-Twilight för Taylor Lautner (han som slåss mot Edward Cullen och ser lite ut som en neandertalare). Handingen kretsar kring 18-åriga Nathan som en dag ser hela sitt liv raseras på några ögonblick. Föräldrarna är egentligen undercover-agenter med uppdraget att skydda honom från fiender till hans riktiga pappa – en superagent med Michael Nyqvists hämningslösa skurk hack i hälarna.
Det lättaste sättet att förstå Abduction är att föreställa sig The Bourne Identity med en hormon- stinn tonåring i huvudrollen (faktum är att affischerna är skrämmande lika varandra). Nathan dryper ständigt av testosteron, slänger sig ut ur bilar, slåss med hejdukar i skinnpaj och ”litar inte på någon”.
Vad gäller huvudrolls-innehavarens prestation sträcker sig tyvärr inte karisman hos den träige Lautner längre än hans näsa. ”Men hur klarar sig då Nyqvist i en amerikansk storfilm?” undrar svenskarna och slår sig för bröstet. ”Blekt” blir svaret. Hans roll är en pastisch på den kallsinniga östeuropeiska brottslingen, vilket innebär scener med tystnad och sammanbitet mutter.
