Historien är inte ny - den unga, fattiga talangen vill ta sig ur gettot och bli, i det här fallet, rap-artist. Stereotyperna radas även upp, det är den upplyste brodern - virkade mössan och progglasögonen på plats - som säger åt sina tjejkompisar att respektera sig själva. Den hänsynslösa promotorwannaben med guldkedja. Mjuktalande kvinnotjusaren. Töntige men snällaste kompisen som levererar nervösa kommentarer vid fel tidpunkt.
Men det här är en angelägenhet för ungefär en miljard mer människor än vi som, ähum, är nere med hiphopen, vi som samlas kring Roc-A-Fella-filmen [I]Paid in Full[/I] (som för övrigt är väldigt bra), Brown Sugar och Ice Cubes alla pruttkomedier, bioäventyr av hiphopare för hiphopare - eftersom i [I]8 mile[/I] spelar superstjärnan Eminem huvudrollen, überbaben Kim Basinger hans mamma och Curtis "LA Konfidentiellt" Hanson har regisserat. Kliché eller inte, berättelsen skiljer sig väl inte nämnvärt från Eminems, Marshall Mathers som han heter på riktigt, egen sannsaga.
Filmens styrka och svaghet är också Eminem. Eller betraktaren, för det är svårt att koncentrera sig på helheten och inte mest sitta på helspänn och specialstudera precis hur bra rapparen klarar av sin senaste utmaning. Det syns att Eminem känner det, hur han hela sitt vuxna liv försökt visa världen att han inte är en vit kille som vill vara svart utan enbart sig själv och nu ska han golgatavandra som skådis också! Men hans utstrålning och koncentration är odiskutabel. Ibland, när han stirrar ut i intet med sina stora blå (håret däremot mörkt här) i en håll-andan-så-du-inte-blir-galen-blick är han så...nära...så bräcklig...som porslin...som...Michelle Pfeiffer i [I]Farligt begär[/I]! Ni får ursäkta, men jag kom ärligt att tänka på henne. Eminem gör allt för att inte förlora sin cool, men river samtidigt ett dike i ditt bröst. Som när han inte pallar battla (en mot en rap-tävlar) inför hundratals nidskrikande i den svarta publiken, eller när han sjunger rap-vaggvisa för sin filmiska lillasyster, älskar med sin filmiska flickvän på bilfabriken, en het, känslig, kärleksfylld, ja imponerande scen och det fina samspelet med Kim Basinger - starka ögonblick som ger [I]8 mile[/I] en energi som strömmar rakt in i själen och lyfter den över din gängse hiphop-legend. [I]8 mile[/I] försöker aldrig posera. Här finns puls och timing, så som bara de bästa mc:erna gör det. Freestyleuppvisningarna - de är många! - är fantastiska. Speciellt crescendot i slutet.
Bara en sak: Ingen rappare, ingen med självrespekt, skulle kalla sig Bunny Rabbit. Jag kan bara inte fatta hur Curtis Hanson fick Eminem att gå med på det.8 mile
Skådespelare:
Regi:
