Likt Buried, en av fjolårets höjdpunkter, handlar 127 Hours om en människa som ensam tvingas handskas med ett omänskligt brutalt öde.
Denna bygger dock på en verklig händelse och ni har säkert hört storyn – 28-åriga Aaron Ralston äventyrar i Utahs vildmarker och fastnar med ena armen under en kolossal sten när han klättrar i bergen. Fem dagar senare tar han en slö kniv och amputerar sig själv innan han tar sig nästan tre mil till säkerhet. Det är en fenomenal berättelse, men en som är svårfilmad och mycket riktigt består större delen av 127 Hours av scener på Aaron och hans gudsförgätna sten. Här demonstrerar James Franco, bra i allt från Freaks and Geeks och Pineapple Express till Milk, återigen sin briljans. Han gestaltar all den frustration, ånger och smärta man gissar att man måste känna i en sådan situation och regissör Danny Boyle smyger snyggt in tillbakablickar och hallucinationer som gör Aarons bakgrund och personlighet tydlig. 127 Hours bör finnas på allas måste-se-listor.
