Det är alltid lika besvärande att se en mindre begåvade kopia ta i så han spricker - och ändå inte komma i närheten av originalet. Som i det här fallet heter Eddie Murphy. Will Smith har kommit en liten bit på vägen, men Martin Lawrence, som kamperade ihop med just Smith i [I]Bad Boys[/I], är flera nummer mindre. Den katastrofala scenen med Lawrence som gapigt och spastiskt pizzabud borde ge honom själv mardrömmar i flera år framåt. Den säger entydigt en enda sak: Du kan inte. Du är inte lika bra. Och framför allt inte lika kul.
I övrigt tycks den här filmen vara sponsrad av Institutet för Syn- och Hörselskadade. Allt går på överton. Och det är väl så när man i grund och botten vet att det töntiga manuset, en sorts ursäkt för att försöka sälja Lawrence som Hollywoods nästa svarte pajas, är så infantilt att en genomsnittlig dagispublik torde falla i djup sömn.Vad den handlar om? Jaså, ni undrar ändå. Okej. Han är tjyv. Han torskar dit, men hinner gömma diamanten i en ventiltrumma på ett bygge innan LAPD syr in honom på två år. Vilket inom parentes är en anmärkningsvärt beskedlig straffsats för att vara amerikansk lag. Hur som helst kommer han ut igen och upptäcker att "bygget" nu blivit polishus - LAPDs nya högkvarter.
Ju mer jag tänker på det, vad gnäller jag för? Det är ju en story som är som skräddarsydd för en medelmåtta som Martin Lawrence.
Skådespelare:
Regi:
