Det är svårt som attan att separera de filmiska kvalitéerna i årets stora äventyrsfilm från de rent estetiska. För visst finns det problem med [I]Sky Captain and the World of Tomorrow[/I]. Att hela inspelningen ägt rum framför en bluescreen märks ibland tydligt i dialogen och i en del av scenerna blir avståndet mellan skådespelarna och deras animerade fiender lite för stort. Men ytan, herregud vil
Angelina Jolie
Beyond BordersÖverklasshustrun Sarah Jones blir rörd av hungerskatastrofen i Etiopen på 1980-talet och beslutar sig för att ta ett jobb hos FN. Hon kombinerar sin karriär och familjelivet i England med en sporadisk men intensiv kärleksaffär med läkaren Nick Callahan. Den omöjliga kärleken spelas ut i spektakulära miljöer från Sahara till Kambodja. De älskande drivs av samma vrede, samma behov att hjälpa de utsa |
Lara Croft Tomb Raider The Cradle of Life12-åriga pojkar världen över kan andas ut. Hon är tillbaka. Och hon har inte glömt hur man åker vattenscooter, bitchslappar hajar och precisionkastar spjut på böcker om grekisk historia.
Dessutom - för vad det är värt - är det här jämfört med Simon Wests gräsliga cyberbabe-kalkon från 2001 inte så pjåkigt som filmhantverk. Okej, jag säger inte att själva ploten heller denna gång är något annat ä |
Allt under kontrollMike Newell (Fyra bröllop och en begravning, Donnie Brasco) behärskaribland den lite väl sällsynta förmågan att locka fram intressantakaraktärer, och kanske då främst manliga sådana. Men i Allt under kontrollär det inte direkt de manliga karaktärerna som är värda att hålla ögonen på,utan de kvinnliga skådespelarbedrifterna.
Nick Falzone (John Cusack) är en lyckad och vältrimmad flygledare i sinab |
Stulna år
Det var på 70-talet som jag lärde mig älska filmen som berättarform och det var genom filmer som Ken Loachs [I]Family Life,[/I] Jerry Schatzbergs [I]Fågelskrämman[/I] och Sidney Lumets [I]En satans eftermiddag.[/I] Det var filmer som var djupt humanistiska och, inte sällan, djupt smärtsamma och psykologiska porträtt i t
I samlarens spårNu när vi kan blicka tillbaka vågar vi påstå att en av 90-talets mest överskattade filmer var [I]Seven.[/I] En effektsökande popvideoestetik och en historia om sju vidriga, utstuderade mord, i manuset rättfärdigade genom att författarna valt att gömma sig bakom de sju dödssynderna. Bisarrt och obehagligt och bara ännu en exponent för filmindustrins oproportionerligt stora intresse för seriemördare |
