Överklasshustrun Sarah Jones blir rörd av hungerskatastrofen i Etiopen på 1980-talet och beslutar sig för att ta ett jobb hos FN. Hon kombinerar sin karriär och familjelivet i England med en sporadisk men intensiv kärleksaffär med läkaren Nick Callahan. Den omöjliga kärleken spelas ut i spektakulära miljöer från Sahara till Kambodja. De älskande drivs av samma vrede, samma behov att hjälpa de utsatta, men deras olika prioriteringar leder dem på olika vägar och mot olika slut. Callahan spelas av Clive Owen, som är en billigare Pierce Brosnan, och Angelina Jolies Jones är nedtonad (eller opersonlig) nog att matcha honom som en relativt trovärdigt partner. Handlingen spänner över årtionden, men vill du se Jolie åldras är det bara att vänta på framtiden, för det gör hon inte här.
Den första halvan av [I]Beyond Borders[/I] signalerar att det här ska handla om allvarligare saker än romantik och passion. Till exempel besöks ett oerhört imponerande iscensatt flyktingläger befolkat av svältande människor och många döende, variga skelettbarn. Doktor Callahan inleder ett moraliskt tveksamt samarbete med en biståndsorganisation som är en täckmantel för CIA. Sarah Jones är otrogen mot sin man och försummar själviskt sina egna barn, inte bara för flyktingarna (vilket är lättare att sympatisera med) utan också för sina idiotiskt livsfarliga kärleksäventyr. Det är många intrigtrådar att intressera sig för, men det är bara att inse: inga av dessa problem kommer att följas upp i den här filmen. Den enda berättelse som får ett slut är den om kärleken mellan Callahan och Jones - ett banalt, melodramatiskt slut dessutom. Jag vet inte huruvida manusförfattaren Caspian Treadwell-Owen alls är intresserad av flyktingfrågor, men han är åtminstone bombsäker på att inte biopubliken är det.
Beyond Borders
Skådespelare:
Regi:
