I samlarens spår

Nu när vi kan blicka tillbaka vågar vi påstå att en av 90-talets mest överskattade filmer var [I]Seven.[/I] En effektsökande popvideoestetik och en historia om sju vidriga, utstuderade mord, i manuset rättfärdigade genom att författarna valt att gömma sig bakom de sju dödssynderna. Bisarrt och obehagligt och bara ännu en exponent för filmindustrins oproportionerligt stora intresse för seriemördare. Försöken att intellektualisera grisigheterna bakom religiösa motiv eller genom att hänvisa till tidigare fiktiva mord, så kallade copycat-killers, förändrar egentligen bara den bittra smaken i munnen till det sämre. [I]I samlarens spår[/I] opererar alltså i den här genren. Här är ordningsmakten ordentligt på efterkälken när en dåre roar sig med att ömsom begrava folk levande, ömsom låta råttor kalasa på den levande kroppen eller, när andan faller på, göra processen lite kortare och låta en het gaslåga släcka ut livet. Så utstuderat och så obehagligt som möjligt. Och helst i närbild. Denzel Washington, som alltid spelar Denzel Washington och klarar det utmärkt, gör här ett brottsplatssnille som efter en fatal olycka är sängliggande, förlamad i armar och ben. Och med begränsad livslust. Men hjärnan är det inget fel på och när en ung polisaspirant, spelad av Angelina Jolie, blir kallad till en mordplats och visar sig ha talang för att dokumentera och söka bevis, piggnar Washington till. Han handplockar henne till uppgiften och när mördaren slår till nästa gång dirigerar han Jolie på brottsplatsen och hjälper henne att söka de ledtrådar som, enligt Washington, alltid glöms kvar. Bortsett från att Phillip Noyce dessutom kladdar till det med en sällsynt sentimental epilog kan man som sagt starkt ifrågasätta de moraliska syftena med en sådan här historia. Har vi ett samhälleligt problem med copycat-killers? Nej, det har vi inte. Dräller tillvaron av sjuka massmördare vars enda drivkraft är att hitta på nya och fiffigare metoder? Nej, inte det heller. Varför då detta återkommande tema? Tål att fundera på. (Premiär 11 februari)