Jimmy Håkansson: "Att kalla sin serie för 'en svensk Breaking Bad' är att göra det jävligt svårt för sig."
Alexandra Rapaport
Kronjuvelerna
Först och främst, så att det inte blir några missförstånd: Kronjuvelerna är i första hand en svensk, reinkarnerad Big Fish.
Inga tårarDet här är en konstig liten film... |
Känd från TVPrecis som [I]Vuxna människor[/I], är Fredrik Lindströms senaste film en självreflekterande och ångestfylld komedi om jakten på kärleken, fylld av den gnagande oro som drabbar lagom välbärgade 35-åringar i Stockholms innerstad. Det är dock något längre mellan gapflabben den här gången.
[I]Känd från TV[/I] försöker på samma gång vara folklig och smal. Humorn är till stor del av typiskt svenskt "kä |
LivvakternaAtt Anders Nilsson behärskar actiongenrens grundläggande färdigheter bevisade han med all önskvärd tydlighet med sin förra film, [I]Noll Tolerans[/I]. Det var en tajt berättad polisfilm med den osympatiske hjälten Johan Falk (Jacob Eklund) som centralfigur. En film som i längden vann både på sin jordnära stil och de flitigt använda Göteborgsmiljöerna.
Nilsson flyttar fram posteringarna på mer än |
Hem ljuva hemFör att ingen impulsiv biobesökare ska vilseledas - låt mig omedelbart understryka att den här filmtiteln är ironisk. För i hemmet med den arbetslöse mattläggaren - som antagligen sniffat i sig några limtuber för mycket - och hans hustru och nästan tonårige son, är det ljuva livet ett minne blott. Ett minne som fladdrar förbi på familjens video, kanske några gånger för mycket, under filmens förlop |
Vägen till El DoradoFilmen recenseras tillsammans med [I]Hjälp! Jag är en fisk[/I] i en gemensam recension.
Om någon tänker påstå att vi har den tecknade film som vi förtjänar, så tänker jag protestera. Över huvud taget har jag aldrig förstått att så fort något är dåligt - så har vi förtjänat det! Vilken förvirrad lutheran och flagellant har myntat det uttrycket? Maila mig om ni vet.
Vid sidan av undantagen, som är |
Tsatsiki, morsan och polisenVälkommen till Idyllien. För Ella Lemhagens nya film är nämligen samma helylle-Sverige som Catti Edfelts [I]Sixten[/I] eller Johanna Halds filmer om [I]Lotta på Bråkmakargatan[/I]. Samma Sörgården med söta, förnumstiga barn och snälla, välmenande men lite förvirrade vuxna. Det är helt enkelt en bild av ett Sverige som inte finns. Inte längre. Och det må väl vara hänt, allting behöver nödvändigtvis |
