I min recension av Julio Medems förra film, [I]De älskande vid polcirkeln[/I] ,anklagade jag regissören för att vara för kyligt intellektuell, för att ha tänkt för mycket och känt för lite.
Efter att ha sett hans nya film, [I]Sex &Lucia[/I], så är jag
böjd att tro att han läste vad jag skrev.I nte för att det här
nödvändigtvis är en bättre film, men här kan man i alla fall inte
prata om kylig
Julio Medem
De älskande vid polcirkelnDet här är jobbigt. För jag skulle så otroligt gärna vilja skriva upp och hylla Julio Medems [I]De älskande vid polcirkeln[/I]. Detta för att jag ser hans ambitioner, jag förstår att han har en vilja att djupdyka i kärlekens mest gåtfulla och irrationella kanaler. Det är för den delen omöjligt att inte notera detta. För Julio Medem tar i så det knakar. Han vill så mycket. Och ändå sitter jag där o |
JordenI Julio Medems filmiska universum är jorden och människan genomborrade av hål med mysterier. Redan i debutfilmen Kossor rörde han sig mellan mikro- och makrokosmos och redan där var människa och djur intimt sammanlänkade. Kossan i debutfilmen stod för den allseende modern som bevittnade människornas tillkortakommanden under flera generationer. I Den röda ekorren lät Medem snabbt uppdykande och lik |
