Att kräva samhällsanalytiska subtiliteter av en John Grisham-rulle är som att läsa [I]Andens fenomenologi[/I] på originalspråk för att få sig ett gott skratt. Man får med andra ord bita sig i läppen och hoppas på en skön åktur när världens ledande tillverkare av telefonkatalogtjocka rättsactionromaner nu är tillbaka med ännu en twist på sin favoritinsikt: att det amerikanska rättssamhället är ett
Gary Fleder
Don´t Say a WordNej, det finns faktiskt inte så många ord att säga om [I]Don´t Say a Word[/I]. Kanske hade man väntat sig något störigare av regissören Gary Fleder, som ju gjorde en tidstypisk post-Tarantino-rulle med pistolerna på trekvart en gång i tiden; [I]Things to Do in Denver When You´re Dead[/I]. Den sågades visst 1996 i Nöjesguiden av en viss Fredrik Sahlin (som märkligt nog ser ut som Sean Penn på sin b |
Och han älskade dem allaRegissören Gary Fleder är en voyeur.
Sannolikt inte i termens psykologiskt kliniska uttolkning men definitivt i syftningen kopiator - en regissör som tittar hänfört på kollegors framgångsrika verk och där anar sig till hur publiken ska lockas. Visst, han är fortfarande ny i långfilmsbranschen, och kanske är det så att han blir tilldelad ruttna manus, men faktum kvarstår: hans första film, Things |
Things to Do in Denver When You´re DeadNu har Hollywood definitivt fattat independentfilmens innersta väsen och vad det är som lockar unga män i bockskägg till biografen: En klurig titel, några kända men ändå inte för erkända skådespelare, en hipp dialog med termer som bara förstås av de mest insatta, det vill säga de på duken, samt ett gäng kufiska karaktärer med underliga smeknamn. Suck. Filmfabriken har alltid, oavsett om det gäller |
