Thåström kommer till Way Out West.
Thåström
Musikrecension: Thåström – Centralmassivet
"Inget kunde vara mer fel än att Thåström har blivit gammal".
ALBUM: Thåström – Den morronen
"Ett fascinerande unikum." Joakim Thåström vägrar konsekvent gåuppgåtilljobbetjobbajobbaätalunch.
Thåström[I]The Haters[/I] är inte avsedd som skivans centrala punkt, tvärtom. Den är inspelad på en kompis kontor i Lund och verkar helt improviserad. Men för en sentimental Thåström på långpromenad utmed minnenas boulevard och för lika sentimentala lyssnare blir den ändå skivans centrala tema. Med längtansfulla tårar i ögonen drar sig Thåström som i ett oredigerat intervjuresonemang till minnes hur det |
ThåströmThåström använder alla knep ur sin tjocka bok. Han viskar och väser, han slamrar och skriker, han förvränger ljud elektroniskt och han manglar på gitarren, han spelar psalm på orgel och han hamrar på skrot. Oberoende av var i hans karriär du har dina favoriter kommer du att hitta något att känna igen, även om Imperiets fans kommer att känna igen sig allra bäst.
Tyvärr betyder inte det att [I]Ma |
Det är ni som e dom konstiga det är jag som e normalUndrar vad Thåström tänkte i somras när han läste (om han läste) dagspressrecensenternas översvallande hyllningstexter till hans liveframträdanden? Han som aldrig haft ro eller intresse av att stanna upp musikaliskt utan alltid varit på väg att försöka bemästra nästa genre, sound, sättning, uttryck eller vad du vill. Inte alltid med lyckat slutresultat som följd, men med en imponerande och sällsyn |
