Det är ni som e dom konstiga det är jag som e normal

Undrar vad Thåström tänkte i somras när han läste (om han läste) dagspressrecensenternas översvallande hyllningstexter till hans liveframträdanden? Han som aldrig haft ro eller intresse av att stanna upp musikaliskt utan alltid varit på väg att försöka bemästra nästa genre, sound, sättning, uttryck eller vad du vill. Inte alltid med lyckat slutresultat som följd, men med en imponerande och sällsynt energi att hela tiden ta sin musik vidare, framåt. Kontentan av alla femmor bestod ju av en närmast orgasmliknade eufori över att han spelade låtar med nästan tjugo år på nacken. Trots allt tjatande om återföreningar och livepublikens envisa låtönskemål genom åren trodde man väl (han väl) aldrig att några gamla punklåtar live 1999 kunde framkalla en sådan reservationslös glädje hos delar av den svenska journalistkåren! Med detta i bakhuvudet vill jag tro att han stod rätt frågande inför alla de nostalgimarinerade pressflosklerna. När han sjunger plattans titelmening i inledningsspåret vill jag tro det ännu mer. Det blir liksom inte mer klockrent än så. Efter hur många lyssningar som helst på denna av så många emotsedda platta är det mest framträdande intrycket att den alltid så progressive musikmakaren Thåström för kanske första gången i karriären har tagit ett steg tillbaka. Långt ifrån nostalgi i dagspressklass dock. Men stora delar av plattan kunde ha varit uppföljaren till Tiggarens tal, Imperiets sista riktiga platta på svenska. Texterna känns ofta besläktade såväl i ordval som symbolik och musikaliskt kunde minst hälften av plattans tio spår ha varit gjorda av och för Imperiet. Styrka eller svaghet? Beror på. Plattan är långt ifrån någon musikalisk milstolpe, men den är troligtvis något mycket viktigare för Thåström. För första gången på väldigt länge inbillar jag mig att han vågar göra musik han vet att han bemästrar. Kanske är det ett tecken på mognad och trygghet, en förvissning om att han inte längre måste gå vidare så fort han avverkat ytterligare en genre, sound, sättning, uttryck eller vad du vill. Om så är fallet och om han dessutom vågar hålla fast vid denna eventuella förvissning kan vi med största sannolikhet förvänta oss ännu större musikupplevelser från Thåström framöver.