Thåström använder alla knep ur sin tjocka bok. Han viskar och väser, han slamrar och skriker, han förvränger ljud elektroniskt och han manglar på gitarren, han spelar psalm på orgel och han hamrar på skrot. Oberoende av var i hans karriär du har dina favoriter kommer du att hitta något att känna igen, även om Imperiets fans kommer att känna igen sig allra bäst.
Tyvärr betyder inte det att [I]Mannen som blev en gris[/I] är i närheten av någon av hans karriärtoppar. Thåström slår knut på sig själv, inte bara runt mikrofonstativet, med ett utspel som är mer manierat än någonsin.
Med singeln [I]Höghussång[/I] och med [I]Ännu mera gift[/I] går Thåström långt över gränsen, och manglet snuddar vid nu-metal. Det är en fälla fler veteraner som vill fortsätta vara hårda har ramlat i, men Thåström klarar sig undan med blotta förskräckelsen.
Texternas svart-vita desperation, oftast obegripliga för en utomstående, går igen i omslagets fotografier och design. Några som riskerar att missförstå är grabbarna i publiken på årets sommarturné. De kommer att hoppa runt med nävarna i luften när Thåström spelar kampsången Ungefär så här.
Boxningsmetaforer och en allsångsrefräng som tjatar "Låt dom aldrig få se dig skaka/...Låt dom aldrig aldrig få se/få se dig gå ner" lämpar sig utmärkt från strupar som av öl stärkts i sin omnipotens. Men det är råd Thåström har snappat upp från Bosse Högberg och Anita Lindblom, och fallet blir desto tyngre.
Tyngst blir fallet när Thåström plötsligt visar varför han en gång i tiden var Sveriges bästa sångare. Genom ett återbesök i sina punkrötter, och samtidigt i gamla kollegan Strys Terraries katalog från Garbochock Thåström har ju tidigare varit och tafsat på Malmö City påminns vi om den styrka och auktoritet han har besuttit. I lysande Så kall så het finns all den dynamik som Thåström under årtionden alltmer manierat och desperat försökt återskapa.
Skivbolag:
Artist:
