Thåström

[I]The Haters[/I] är inte avsedd som skivans centrala punkt, tvärtom. Den är inspelad på en kompis kontor i Lund och verkar helt improviserad. Men för en sentimental Thåström på långpromenad utmed minnenas boulevard och för lika sentimentala lyssnare blir den ändå skivans centrala tema. Med längtansfulla tårar i ögonen drar sig Thåström som i ett oredigerat intervjuresonemang till minnes hur det var att starta Ebba Grön. Det blir en nödrimmad och klumpfotad blandning av självmytologiserande (en blond basist som höll på Gnaget och var "den hårdaste jag mött", och en trummis med Sex Pistols-skiva under armen), överdrivet detaljerade hågkomster (priset för förstaupplagan av bandets debutsingel, och tillika upplagans storlek) och upplysande förklaringar om dåtidens ungdomliga alkoholvanor. Det är riktigt uselt. Det är pekoral. Men det är skivans enda riktigt dåliga stund. Och det är minst sagt modigt och självutlämnande. Med en röst som nästan är påträngande intim över ensamma akustiska gitarrer, sorgsna pianon och i undantagsfall skramligare miljöer väljer Thåström att fortsätta vara sig själv, snarare än att fortsätta vara rebell. Därför är sånger som fina [I]FanFanFan[/I], där man anar att Thåström lyssnat på Dan Berns gamla [I]I Asked God[/I], alltså inte sparkar mot ett orättvist samhälle, galna stadsplanerare eller kriminalpolitiken. Det är elegier över felprioriteringar, över kärleken som aldrig realiserades. Det är idolporträtt och parafraser. Framför allt är det privata minnen. Thåström ger sig ut på mycket tunn is när han blottar sin avskalade mest sentimentala sida. Den historiebeskrivning han presenterar, från Högdalen och Rågsved med går'n och Ervallakrokens höghus, via Köpenhamn med Vesterbro och Sort Sol och sedan tillbaka till Stockholm, har med åren blivit mytologiserad och allmän egendom. Därmed kommer såväl beundrare och gamla polare (de nämns vid namn i texterna) som belackare och fiender att trängas för att peta hål på hans minnen, "Nänä nänä nänä, så var det inte". Man kan ana att Thåströms tystnad i samband med lanseringen inte enbart är resultatet av den utstuderade gerillamarknadsföring som Dagens Industri har hyllat skivbolaget för. Han har redan sagt det han ville. Det vore bara överflödigt och dumt att offentligt gräva ner sig ytterligare.