De senaste åren har Yarnlund förgyllt både gator och torg med sina konstverk i textila material. Bakom pseudonymet hittas Frida Rådlund, en student i textilkonst.
Frida Rådlund, eller Yarnlund som hon kallas, sysslar med något som i folkmun benämns som yarnbombing. På svenska heter det garngraffiti och beskrivs på bästa sätt som en gatukonst som främst utgörs av stickade och virkade verk. Det som utövarna har gemensamt är självklart intresset för den typen av hantverk, men även ifrågasättandet av de manliga normerna som dominerar traditionell gatukonst.
– Jag tycker att det offentliga rummet måste få vara en plats där man får uttrycka sig, men det finns ju gränser och det är väl dessa gränser som jag utforskar.
Vem tycker du får äga det offentliga rummet?
– Det är en svår fråga ... Jag tycker att det tillhör alla, men all inverkan på det offentliga rummet måste ske med respekt och eftertanke så att det som man tillför inte permanent förstör eller skadar, säger hon och fortsätter:
– Reklam tar till exempel en stor plats i det offentliga rummet. Det är långt ifrån alla reklamerna som jag uppskattar eller mår bra av, men dessa blir jag matad med varje dag vare sig jag vill eller inte. Deras existens i det offentliga rummet är given. Jag önskar att gatukonst hade kunnat få vara lika utbrett och accepterat som reklamen är. Jag hade i alla fall mått betydligt mycket bättre av att sitta på en spårvagn där annonsplatserna var fyllda med konst och inte reklam.
Det kreativa har alltid varit en del av Frida. Hon växte upp i ett hem där skapandet alltid fanns nära och blev ett självklart instick i vardagen.
– Jag har så länge jag kan minnas funnit trygghet och lugn av att kunna bearbeta känslor och händelser genom att skapa.
Det var dock under förra året, då hon studerade på en av alla Göteborgs konstskolor som hon insåg att material som tyg och garn var hennes uttryckssätt. Under en period hade hon nämligen textil som tillval. Det betydde att hon under en dag i veckan uttryckte sin konst endast i textila material och/eller tekniker.
– Jag kände snabbt att det var ett tillvägagångssätt som jag trivdes med och som tillförde det där lilla extra till min konst och sen dess har jag fortsatt att arbeta textilt.
Hur kommer det sig att du började yarnbomba?
– Jag var trött på hur gråa gatorna var och ville göra någonting åt det och i samma veva lärde en vän mig att virka och då började jag sätta upp mina kreationer i området där jag bor. Sen dess har det bara utvecklats!
Trots att många inom yarnbombing föredrar att vara anonyma har Frida valt att hennes namn ska vara publikt.
– Till en början var jag faktiskt anonym. Det kändes läskigt att visa att det var jag som låg bakom kreationerna men när jag såg att det var andra som var offentliga med sina namn tänkte jag varför inte?
Samlingen av konstverk signerade Yarnlund är stor. Hennes egna favorit är den dykande människan som hon satte upp vid kanalen intill Drottningtorget förra året. Frida förklarar att den integrerades bra med platsen och att den är lite större än de flesta andra yarnbombings hon gjort. Trots den politiska agendan med yarnbombing är syftet med hennes konst genomgående; hon vill glädja andra.
– Jag hoppas att personer som har en riktig skitdag och sedan ser att till exempel Herr Gårman har fått kläder på sig ler och kommer på andra tankar.
– När jag sätter upp mina yarnbombs får jag ibland uppleva reaktionerna av förbipasserande och det är oftast mycket positivt, men ibland även negativt. Jag har bland annat blivit tillsagd att ”det är såna som du som förstör samhället”. Så ja, alla uppskattar ju inte det jag gör, säger hon med ett leende.
Samtidigt påpekar hon också att det finns en lång tradition och historia bakom textil som hantverk men att det aldrig riktigt har fått den uppmärksamhet det förtjänar. Genom att yarnbomba ger hon hantverket den plats hon tycker att det förtjänar.
– Jag tycker att det känns som ett roligt sätt att ge textilen en ny plats, utveckla vad virkning kan vara, samt hylla alla kvinnor som hållit på med textilhantverk genom tiderna.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 06, 2018.