Det prekära landet förvånar gastronomiskt – inte minst i glaset.
Turkiets internationella namn har nyligen ersatts och numera heter landet Türkiye. Forna Turkey byttes av den enkla anledningen att man tröttnat på att blandas ihop med fågelarten som är frontfigur på Thanks Givings buffébord. Tacksamt, tycker samtliga av oss som deltog när min mamma försökte föra dialog med gatuköket på semesterorten Antalya under tidigt 00-tal. ”Jes, off kårs I undertand it’s Turkish kebab, but kän ju pleas tell me what meat it’s mejd off? Jes jes, it’s obviously Turkish but what tajp off meat?”.
I somras var den turkiske mästerkocken Umut Karakus på Sverigebesök. Nöjesguiden var på plats när en extra allt tiorättersmeny dukades upp på Nationalmuseum, utan kalkon i sikte. Autentiska recept på aubergine, hummus och rödbeta varvades i stället med moderna serveringar av bläckfisk, lamm, svamp och pastrima. Samtliga matgäster påmindes om att landets mattradition sträcker sig långt bortom turkluckans delikatesser som toppas med vitlökssås ur sportflaska. Vi lämnade tillställningen obskyrt mätta – men också smått berusade. Det har nämligen visat sig att Turkiet är ett utmärkt vinland. Mousserande, vitt och rött vin har serverats, samtliga riktigt goda. Turkiets geografiska läge med dubbla kuster och bergigt, vulkaniskt inland är på många sätt optimalt för vinodling.
Vin från Turkiet känns egentligen självklart, men varför har man liksom ändå till mångt och mycket missat dess existens? Pierre Brill driver dryckesimporten Brill och Co sedan 1987. Han var tidig med att importera turkiska viner till Sverige.
– Det vita vinet Beyaz som fanns förr på Systembolaget var det billigaste på hyllan och blev a-laget och studenternas favorit. Det spred väl ett halvtaskigt rykte av Turkiets vinproduktion hos svenskarna. (Enligt Wikipedia har smaken beskrivits som "Halvsött, odrickbart med smak av wellpapp och sur disktrasa." reds. anm.) Men det odlas jättemycket vin i Turkiet, från Svarta havet i norr ner till Medelhavet. Stilmässigt hittar man allt från lagringsdugliga röda till unga friska vita viner, även om det allra mesta som odlas blir russin. Under perioden när det flyttade många turkar till Sverige började jag importera viner, öl och raki till de turkiska krogar som öppnade, säger Pierre.
Den turkiska vinhistorien sträcker sig tusentals år tillbaka i tiden, före Kristus. Bibelns skjutjärnsreportrar har redogjort för hur Noak planterade vin när han strandade på sluttningen av Turkiets högsta berg, Ararat. Antikens skalder skrev poesi om viner från samma område.
Totalt finns sju vinproducerande regioner i landet och ett oräkneligt antal inhemska druvsorter, här är några av de vanligaste.
Emir – ger friska vita och mousserande viner med hög syra och grön frukt.
Narince – ger aromatiska vita viner som påminner om oljig sauvignon blanc.
Öküzgözu – ger fruktiga röda viner som lämpar sig både för ekfatslagring och unga friska ståltanksviner.
Bogazkere – röd druva med tjockt skal som ger tunga, tannintäta viner med potential för lagring.
För den som vill uppleva turkiskt i glaset rekommenderar Pierre att hålla utkik i Systembolagets beställningssortiment. Bäst vinupplevelse får du genom att besöka en turkisk krog. Några pärlor i landet som serverar flytande Turkish delight.
Akropolis, Kungsgatan 20 Trollhättan
Pacha, Linnégatan 74 Göteborg
Mammas Meze, Karlsrogatan 74 Uppsala
Balkan Wine & Meze, Hornsgatan 14 Stockholm
