Världshistoriens bästa matmisstag

Visste du att en otrohetsaffär ligger bakom en otroligt smakrik kycklingrätt? Att en av dina favoritsåser egentligen är ett ruttet kemiförsök som gått fel? Eller att det finns en koppling mellan onani och frukostflingor?

En succé behöver inte tillskrivas goda kvaliteter och egenskaper. Rena misslyckanden och den oförklarliga slumpen kan faktiskt bli huvudrollen i en framgångssaga. Några av våra mest omtyckta, populära och ikoniska matvaror och rätter kom till genom just misstag eller omedvetna handlingar. Dessa personer var tillräckligt kvicktänkta och med en instinkt att springa på bollen om det så skulle bära eller brista. I dessa fall blev det vinst. 

ISGLASS
Att det är en elvaåring som är uppfinnaren till isglassen visste kanske inte många. Än mindre att det skedde genom ett lyckosamt misstag. År 1905 lämnade Frank Epperson ett glas vatten med sött pulver, en föregångare till läsk, utanför huset. Under natten blev det kallt, innehållet i glaset frös, med pinnen som han blandat med kvar i glaset. Morgonen därefter gjorde Frank den häpnadsväckande upptäckten, och som barn gör slickade han på ispinnen. Epsicle (hans namn plus isicle som betyder istapp) började Frank strax därefter sälja på ett nöjesfält. 

Franks egna barn började kalla isglassen för Pop’s ‘sicle långt senare, år 1924 då han också tog patent på sin isglass. Tyvärr hade Frank inte ekonomi för att hålla igång det och sålde det till dåtidens största leverantör av glassingredienser ett par år senare. De växte till ett fruset imperium, bytte namn till Popsicle Corporation och ägs idag av Unilever.

NASHVILLE HOT CHICKEN
Kycklingen med mängder av cayennepeppar som traditionellt serveras på ljust bröd med skivad pickles har en minst lika eldig bakgrund som sin kryddning. Receptet kommer från familjen Prince i Nashville på 1930-talet, som sedan dess äger restaurangen Prince’s Hot Chicken Shack. Historien går att den nuvarande ägaren Andres släkting Thornton Prince, var en ökänd kvinnokarl. En lördag natt var hans tjej hemma när Thornton var ute på ohederliga äventyr, långt ifrån första gången han var otrogen. Denna gång var hon trött på hans ursäkter och ville ha hämnd. Morgonen efter tillagade hon därför hans favoriträtt, friterad kyckling, men med extra mycket cayennepeppar. 

Det som skulle bli en het läxa slog bakut då Thornton älskade kycklingen. Han kunde inte sluta äta, utan började till och med återskapa och bjuda på den. Den blev så populär att han öppnade det som än idag är Prince’s Hot Chicken Shack.

CHIPS
Den 14 mars firas National Potato Chip day, kanske världens mest populära snacks. Även dessa har en hämndaktion till grund för sin krispiga skapelse. År 1853 på Moon’s Lake House, i Saratoga Springs, New York, kom en gäst in och beställde pommes frites. Kökschefen George Crum tillagade dem som vanligt, men denna gäst var petig. De var för tjocka och mjuka och skickades tillbaka. George gjorde de tunnare, men än en gång klagade gästen. George fick nog och hyvlade potatisen så tunt han kunde, friterade den hård och knaprig och slängde på rikligt med salt. 

Målet var att få potatisen oätlig, men kunden blev överförtjust. Potatisen blev en hit, sattes på menyn som “Saratoga chips” och chipsen som vi känner idag föddes. 

Under denna tid var det dock inte tillåtet för afroamerikaner att söka patent, och Crum fick aldrig på papper att han var upphovsmannen. Historien är svår att bekräfta, men mer än 150 år senare, är de flesta eniga med att populariteten åtminstone växte med hjälp av Crum i Saratoga. Snack Food Association (God bless America) placerade en skylt på platsen för Moon’s Lake House för att hedra hans kulinariska bidrag. Skylten blev senare stulen. 

TOFU
Den tudelade tofun har haft en väldigt lång tid på sig att bli hissad eller dissad, för enligt legenden är tofu mer än 2 000 år gammalt. Det finns två kända varianter hur denna vita, mjuka skapelse tog form, båda tack vare dumma snedsteg. 

Den första är att i antika Kina blandades malda sojabönor, som kokade av misstag med orent havssalt. Sojabönorna började då stelna till en gelé, och tofu kom till. Den andra är att en kock tappade nigari, ett naturligt koaguleringsmedel, i en skål med mjölk på sojabönor. Sojamjölken började koagulera, vilket blev just tofu. Kocken serverade den geléaktiga produkten, som blev en vinnare hos gästerna. Metoden med nigari är än idag ett sätt att tillverka tofu på, och tofu betyder till och med just “böna” och “fermenterad” eller “koagulerad”.

KELLOGG'S CORN FLAKES
Att flingor kan ha en koppling till sexuell lust är svårt att tro, och därför får vi ta det från början. Dr John Harvey Kellogg och hans yngre bror William Keith skulle runt sekelskiftet 1900 koka vete, som sades vara bra för matsmältningen, till patienter på deras sjukhem i Michigan, USA. Bröderna glömde en dag vetet på spisen och det blev alldeles stelt. Genom att rulla vetet i ett räddningsförsök, blev det istället till smuliga flingor. De rostade veteflingorna, med ett inte alls tokigt resultat och patienterna tyckte om det. Bröderna började experimentera med andra ingredienser som majs, och William startade 1906 Battle Creek Toasted Corn Flake Company. Corn Flakes var bara början, sedan kom All-Bran och Rice Krispies. 

Den äldre brodern var däremot inte driven av pengar, utan Dr John Harvey såg sig själv som en hälsoguru. Bland annat förespråkade han att sex och onani var skadligt, med en rekommenderad diet av spannmål och flingor för minskad lust och därmed bli skonad från ett liv i synd. Historien innehåller många fler spännande delar än vad som fick plats i denna text. För den intresserade rekommenderas att googla Dr John Harvey.

EGGS BENEDICT
En teori om denna brunchklassiker är att en hungrig och bakfull Wall Street mäklare gick in på Waldorf Hotel i New York år 1894. Han beställde smörad toast, två pocherade ägg, krispig bacon och hollandaisesås. Kökschefen Oscar Tschirky tyckte det var en så briljant idé att han satte det på menyn till både frukost och lunch, med några ändringar som kanadensisk bacon och rostad English muffin istället för vanlig bacon och toast. Den bakfulla mäklaren Lemuel Benedict fick ge namn till rätten, och dagen efter en utekväll är många glada för den där slumpmässiga beställningen. 

WORCHESTERSHIRESÅS
Denna svåruttalade, ack så populära, såsen tillkom genom två kemister, ett svårtolkat minne och ett misslyckat försök. Den Brittiske guvernören av Bengal, Lord Sandys av Worcester, kom i början av 1800-talet tillbaka till Storbritannien med en otrolig craving på en sås han smakat i Indien. Suget var så stort att han anlitade två kemister, John Wheeley Lea och William Perrins, för att återskapa såsen utifrån Lordens minne. Resultatet blev katastrof, det både smakade och luktade illa. Så illa, att de inte ens ville ha såsen stående i sitt apotek, och burken ställdes i källaren. Två år senare, 1837, återupptäckte dem burken som de glömt, och till sin förvåning smakade såsen förvånansvärt bra. De buteljerade och sålde den, och Worcestershiresåsen var född. Uttalet på såsen låter som wu-stuh-shuh.

NACHOS 
Servitören Ignacio Anaya jobbade på en restaurang i Piedras Negras, Mexiko 1943. Vid stängning en kväll kom tio hungriga militärfruar in som korsat gränsen från Texas. Efter misslyckade försök med att få tag på kocken, med de hungriga kvinnornas blickar som brände, måste Ignacio improvisera. Han täckte en tallrik med tortilla chips, gratinerade med ost och skivade jalapeños som garnering. Ignacios smeknamn var Nacho och en av kvinnorna utbrast “Nacho’s special”! Till sin förvåning hade de tio damerna älskat hans improvisation. Berömmelsen om rätten spred sig och Nacho öppnade senare en egen restaurang med sin storsäljare på menyn. Resten är fredagsmyshistoria. 

TARTE TATIN
Systrarna Stéphanie och Caroline Tatin drev Hotel Tatin några mil utanför Paris under slutet av 1800-talet. Stéphanie var ansvarig i köket och en dag skulle hon laga en klassisk äppelpaj med ett frasigt täcke. Teorin är att denna gången inte alls gick som det skulle, då hon råkade översteka äpplena. Det började lukta bränt av socker och smör, och för att rädda situationen och dölja sitt misstag, la hon degen ovanpå äpplena som skydd och ställde in pajen i ugnen. Hon tog ut pajen, vände den upp och ned - och voilà! Till sin överraskning tyckte gästerna om “den felvända” pajen, och Tarte Tatin blev en signaturrätt på hotellet, och är idag en favorit hos de flesta sötsugna.

Läs även: Allt flyter för Måns Zelmerlöw.