Varför vill man leva?

I All den luft som omger oss ger Tom Malmquist språket till den som inte kan formulera sig, som känner tyngden av existentiell ångest och avsaknad av sammanhang. I sökandet efter svaret på varför Mikael hittades död i en grotta i Huddinge år 1991 återfinns ännu fler frågor; om varför man vill leva eller varför man vill dö.

För tio år sedan började Tom skriva boken All den luft som omger oss. En notis om mordet på Mikael K i Huddinge år 1991 kastar honom tillbaka till sitt 13-åriga jag vid avspärrningsbandet och han påbörjar ett sökande efter varför Mikael dog, och ville dö. Ett svar på det hans Karin föreslår kanske utgör ”en klibbig boll i hans inre”. Tom fick barn, och samtidigt dog Karin. Den ena boken pausades för en annan. I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv blev Toms stora genombrott, även internationellt. All den luft som omger oss både föregår och är en fortsättning på den förra, och jag undrar om det är viktigt för Tom att den nu ges ut?
– Ja det är viktigt, så till vida att jag har arbetat med boken i nästan tio år. Med paus för död och liv. Man går inte igenom att bli förälder och samtidigt förlora sin livskamrat, utan att förändras i grunden. Man kan kalla den för ett form av bokslut, i alla fall vad gäller den här delen av mitt liv. Den självbiografiska botten jag har stått på när jag har skrivit. Även om jag är noga med att kalla det fiktion baseras ju båda böckerna på det som har hänt. Man kan säga att den omfattar ”I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv”. Det är jaget Tom som är vägvisaren, men nu är det istället större fokus på Mikaels öde. Det ouppklarade mordet i Huddinge och vad det genererar i mig. Vilka sår som fanns i mig som människa, och kanske fortfarande finns.

Det är hjärtslitande att läsa om det löfte Tom ger Karin och sina föräldrar: att boken ska bli klar innan Livia föds. Så blev det inte, men det är minnet av det löftet som bidrar till att Tom dammar av lådorna med material på vinden, tar upp arbetet med boken igen och färdigställer den. Toms livsöde blandas med skärvorna av Mikaels liv, olycka och slutligen, död. Det drabbande livet konstant närvarande.
Kan du beskriva din relation till Mikael nu efter alla dessa år?
– Min poäng med boken är att visa Mikael och låta honom stå som symbol för oss människor. Om man ser på mig, och hur jag hela tiden speglar mig i Mikael, kan man säga att boken är en slags dubbelexponering av Mikael och mig. Det är också en slags upprättelse av Mikael. Han som inte kunde formulera sig, Jag ger honom språket på något sätt. Det är väldigt många människor som honom där ute, som mår psykiskt dåligt, är ensamma, och försöker hitta en gemenskap. Jag skriver i boken att det alltid finns något som är viktigare än Mikael, och det är ett smärtsamt konstaterande. Jag lämnade honom när Karin dog, och när min pappa dog och när jag själv blev pappa. Även polisen verkar ha lämnat honom. Mikael representerar den här knepiga, lite blyga personen som vi alla har haft runt oss, som ingen riktigt orkar bry sig om att inkludera. Det finns alltid något som är viktigare än dem. Jag fullföljde boken både för Mikael, och för att infria det löfte jag gav Karin och min pappa.

Hur blir man såhär indragen i en främmande människas liv? Kunde du när du hittade tidningsannonsen någonstans föreställa dig att det skulle komma att bli en så stor del av ditt liv?
– Karin sa ju vid ett tillfälle att det här kanske är som en klibbig boll i mitt inre. Allt eftersom börjar jag bli mer och mer upptagen av det här mordet. Det är här jag i egenskap av författare med ett nästintill psykoanalytiskt intresse börjar vaska i vad det egentligen handlar om. Varför är jag så intresserad av Mikaels död? Vad har min pappa med honom att göra? Det är de stora frågorna jag tror att varje människa har i sitt liv. När man väl konfronterar sitt förflutna, sina trauman. Där ligger min roll som författare. Istället för att bara göra en true crime-bok om det här mordet, så gör jag ju det med mitt eget liv som insats om jag ska uttrycka mig så. Vad jag hittar och kommer fram till. För mig är det ju den här slutscenen i boken som är det, lite förenklat, som också kopplar an till namnet på boken – All den luft som omger oss. Luften som både kan vara syret, det livsnödvändiga syret vi andas, och bristen på det som jag så smärtsamt fick erfara på sjukhuset när Karin dog och Livia föddes. Och sedan när jag kommer hem från sjukhuset, den här tomheten, och luften utanför fönstret som bara representerar alla de avstånd som finns mellan människor. I slutet av boken får luften också får representera pojken som längtar, som inte ännu har blivit infekterad av sina egna barndomstrauman. Luften som frihet, som det alltid har representerat för människan i sagor och dylikt. Att vara fri som en fågel.

Döden har uppenbarligen varit mer närvarande i ditt liv än i de flestas, hur har det påverkat dig?
– Alla ska dö. Det är det enda vi kan vara säkra på. Det är ju någonting som är smärtsamt påtagligt för en människa, och definitivt mer om döden har upplevts på något sätt. Som väcker tankarna om ens eget väldigt tillfälliga liv. För mig är det framförallt något som blivit mer närvarande sedan jag blev pappa och inser hur skört livet är. Men kanske också att jag nu, mer än tidigare, stannar upp. Jag tänker att ”shit, min dotter är här. Och sover här lugnt bredvid mig”, och det är den här stunden vi får. Det är en väldigt smärtsam insikt; att begripa att det är den här tiden vi får. Inget mer. Jag hoppas att läsarna tar med sig att man inte är ensam. Och att man faktiskt ska värdesätta livets skörhet, för att uttrycka mig lite klyschigt. Om man bara stannar till kanske vi faktiskt kan bli lite mer närvarande i världen. Jag tror att jag är en mer fullödig människa nu än jag var tidigare. Även om jag har mycket ångest, så glimtar livet till, när det väl gör, med en sådan oerhörd kraft.

All den luft som omger oss finns från och med idag tillgänglig att köpa online och i bokaffärer.