”Vad är vänskap: en Platonisk kärleksrelation, eller självvald syskonrelation"? Så inleds Nina Wähäs nya roman Babetta som handlar om kvinnlig vänskap, framgång och avundsjuka.
När jag ringer Nina Wähä sitter hon hemma i sitt kontor och skriver. Hennes fjärde roman, Babetta, har nyligen kommit ut i butikerna. Den föregående romanen Testamente blev hyllad av såväl läsare som kritiker och jag undrar hur det är att skriva en ny bok efter en sådan succé.
– Jag har väldigt svårt att förhålla mig till något annat än texten jag har framför mig när jag skriver, så medan jag har skrivit har jag inte alls tänkt på Testamente faktiskt. Men det är klart att det är pirrigt när boken kommer.
Nina berättar att hon hade tänkt påbörja en annan berättelse, men att idén till Babetta kom till henne i en dröm och då alla beståndsdelar fanns med var det bara att börja på denna istället.
– Det var en väldigt tydlig dröm som innehöll flera element, det var två kvinnor vid en pool, det fanns en film, även titeln på filmen fanns, och så det där speciella vita medelhavsljuset. Där fanns Katjas röst som skulle berätta denna historia om det hon kallar vänskap. Det kändes lite som en present när jag drömde det. Det var väldigt praktiskt, bara att börja skriva, Mycket av det jobbet som tar tid i den vanliga skrivprocessen var redan gjort.
Babetta handlar om vänskap, och i synnerhet en sådan som med hela sin snåriga historia är delvis ofrånkomlig, men också på flera sätt ojämn och ständigt påverkad av en avundsjuka. Som nästan gränsar till besatthet.
– Det är Katja själv, snarare än jag, som påstår att det är en berättelse om storslagen vänskap. Jag är inte helt säker på att hon har rätt, att det verkligen handlar om vänskap. Eller i varje fall inte en vänskap som jag skulle kalla positiv eller nyttig. Jag tycker boken handlar mycket om avundsjuka.
Kan du utveckla?
– Jag tyckte att det var roligt att skriva om avundsjuka. Många av de teman som finns i litteratur är ofta storslagna och ädla på något sätt, medan avundsjuka är något väldigt mänskligt alla kan känna igen sig i och som inte går att försköna. Katja försöker dölja den, försvara den, men den skiner igenom hela tiden.
Skönhet är mycket centralt i Babetta. Både sett till den makt skönhet ofta tycks föra med sig, men också det problematiska i skönheten som valuta och den avundsjuka den framkallar. Lous utseende är centralt för den avundsjukan Katja känner, främst sett till alla de saker hon anser att Lou får gratis genom densamma.
– Filmbranschen är extremt ojämlik och den enda valuta många unga har, framför allt kvinnor, är deras utseende. Men det är inte en valuta som åldras väl. Speciellt inte inom film. Man blir sårbar när ens valuta blir mindre och mindre värd, och det är problematiskt.
Har du själv upplevt en sådan giftig vänskap?
– Jag tror att vi är många som varit med om liknande vänskapsrelationer, framför allt i vår ungdom när vänner var en stor del av ens värld. Jag tycker att det känns som att deras relation har stannat i det där ungdomliga, och jag tror att de skulle behöva prata ut om vissa saker för att komma vidare och fördjupa sin relation. Eller också hade deras vänskap istället tagit slut om de pratade om vissa saker. Som att spräcka hål på en bubbla.
Tror du att det är något mer kvinnligt än manligt?
– Jag tror inte det är så enkelt som att man kan säga att det här fenomenet är tydligare för kvinnor. Innan jag fick idén till Babetta hade jag planerat att skriva en bok om mäns, eller pojkars, vänskap, och om hur de ofta får sämre verktyg att prata om känslor. Kanske blev den här boken ett resultat av den processen. Trots att jag hade en tanke om att den skulle handla om känslor och samtalet blev det i stället tystnaden och de uteblivna samtalen ett centralt temat.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 02, 2022.
