Varför skriver ingen bra om sex?

Efter E.L. James BDSM-succé Fifty Shades of Grey har fler förlag än Harlequin insett att sex säljer. Nu satsar man på erotiska romaner med sofistikerade omslag och kvinnliga huvudpersoner. Ex-porrstjärnan och Entourage-skådespelerskan Sasha Greys roman Juliettesällskapet, utgiven på Bonniers med ett sobert, mintgrönt omslag utan kroppsvätskor, är just en sådan bok. Det märks att Sasha Grey är långt mer insatt i BDSM-svängen än E.L. James, som verkade ha lärt sig det mesta på Wikipedia.

Berättelsen kretsar kring den unga filmstudenten Catherine. Hon har en vansinnigt tråkig pojkvän som hellre jobbar än ligger och en söt kursarkompis som är medlem på hemliga sexsajter med filmer där kvinnor blir slagna och instängda i burar. Hon får Catherine att släppa taget om sin vaniljtillvaro och börja utforska det mörka och okontrollerade som växer i henne. Som vanligt är det kvinnorna som blir slagna och förnedrade och männen som binder fast, ett tema som känns måttligt nydanande, även om Grey problematiserar det. Berättarjagets distanserade, smarta attityd och ständiga refererande till hippa populärkulturella fenomen gör tyvärr texten lite för sval för att verkligen beröra. Grey tappar bort flera intressanta tankar och känslor som jag gärna hade sett utforskade: som upplevelsen av att leva med begär som inte får plats, varken i den egna kroppen eller i det samhälle den rör sig i, och att ha en hunger efter erfarenheter och extaser som man måste riskera sig själv för att få uppleva.

Frågan jag ställer mig efter 307 sidor av ”drilldos”, källarsex och mörka fantasier är varför det bara är genreförfattare som vågar skriva ohämmat och ärligt om sex. Det är ju en så fundamental del av tillvaron, precis som vänskap, förälskelse, arbete och existentiell ångest. Varför skrivs det så sällan om det på ett ambitiöst sätt i skönlitteraturen utanför den erotiska genrelitteraturen? I vår kommer Bengt Ohlssons bok Swing, som handlar om swingers. Kanske kan det bli en början. Eller inte.

Månadens läsning

Riv alla tempel 

Henrik Bromander

Atlas

Johan har ett mål: att bli någon att räkna med. Men han har förutsättningarna emot sig – han är tjock, osäker och mobbad. Vägen till makt går genom hårda plågor på gymmet. Målmedvetet och med hjälp av steroider bygger Johan upp sin kropp till en rustning. Det här är upptakten till en ond spiral som leder ned i samhällets undervegetation. Henrik Bromanders dystopiska romandebut är en självhjälpsnoir som skildrar en tid då kroppen är det enda beständiga, det enda vi helt säkert har.

Städer

Maxim Grigoriev

Albert Bonniers förlag

S:t Petersburg, Berlin, Odessa, Porto. Maxim Grigorievs vackra och täta noveller söker sig till städer, ibland bara tanken på en stad, och rör sig gärna i såväl stadens som människolivets minst anslående utkanter. Årstiden är viktigare än årtalet, stämningen starkare än historien, längtan bort genomsyrar allt. Novellerna är byggda på stämningar och ögonblicksporträtt snarare än på händelser och personer, och det är ett uppfriskande och sällsynt grepp i samtidslitteraturen. 

After Work – farväl till arbetslinjen 

Kristian Borg, Samira Ariadad, Rasmus Fleischer, med flera

Verbal förlag

Partierna är överens om att jobben är den viktigaste politiska frågan. Samtidigt blir arbetstillfällena allt färre. De som har jobb arbetar för mycket, de som inte har det straffas och kontrolleras. Att hålla hjulen snurrande tär också på miljön. Men det finns alternativ till arbetslinjen. Författarna i den här brännande aktuella antologin diskuterar radikala idéer som arbetstidsförkortning, medborgarlön och lokala valutor, och de gör det med brinnande hjärtan och blixtrande hjärnor.