Johan Heltne. Foto: Rikkard Häggbom
”Ingen läser längre, alla skriver på sin biografi” sjöng Jocke Berg i Kentlåten Min värld. Jag kände mig obehagligt träffad av den när jag var 22 år och nybliven redaktör för den här sidan. Då var jag övertygad om att jag skulle vara klar med min roman inom ett halvår. Nu har det gått snart fyra år och jag är fortfarande inte färdig. Ju mer jag läser, desto svårare blir det att skriva. Är det verkligen nödvändigt med fler romaner? Har inte det vackraste redan skrivits och är det inte viktigare att öppna folks ögon för det än att skriva någon egen självgod smörja som bara kommer att påfresta ekosystemet och skattebetalarna?
Möjligen är det så, men det kommer förmodligen inte att hindra mig från att fortsätta skriva. En av de många saker som gör litteraturen överlägsen musikbranschen och konstvärlden är att den inte ställer några krav på att man måste vara ung som debutant. Kanske blir man till och med bättre ju äldre man är. Litteraturen är en luftficka i en värld där mycket handlar om att vara ung, sexig och nonchalant. Litteraturen är subversiv eftersom den uträttar ett sammanhang där man kan göra saker som strider mot mycket av det som premieras i samhället: det produktiva, säljande, trendiga och snygga.
Nu har jag varit redaktör för den här sidan i snart fyra år och det är dags för mig att gå vidare mot nya uppdrag. Tack för att ni läste. Det betydde mycket för mig.
Månadens läsning
Det finns ingenting att vara rädd för
Johan Heltne
Natur och kultur
I det tidiga nittiotalets Uppsala står 16-årige Jonatan på tröskeln till vuxenvärlden. Livets Ord dominerar hans värld, i tanken och i vardagen. Han är starkt troende, mönsterelev, duktig på fotboll. Livet borde vara enkelt, men han plågas av skamkänslor kring sin sexualitet och får epileptiska anfall. Det här är en finstämd berättelse om skam och hur det är att vara svårt sjuk i en miljö där människor är övertygade om att man kan bli helad genom bön.
Region X
Pär Thörn, Andrzej Tichý
Orosdi-Back
En förintande supersolstorm är på väg mot jorden. Ovetande om detta ligger människor sömnlösa i sina sängar och funderar. ”Ingenting är som jag vill, men det är det väl inte för någon” tänker flera av dem. I Pär Thörns och Andrej Tichýs magnifika kollektivroman Region X rör sig berättelsen sömlöst genom 29 livsöden, åtskilda men förenade av ett osynligt yttre hot.
Allt det där jag sa till dig
var sant
Amanda Svensson
Norstedts
Hon anländer till skrivarskolan, någonstans på den skånska landsbygden, med en ambition att lära sig hur kärleken smakar. Det ser ut att lyckas när hon möter en annan elev på skolan som envetet kallar henne för Lilja Brik. Tillsammans, menar han, ska de resa kors och tvärs över kontinenter, genom tid och rum, som Majakovskij och Brik. Deras kärlek ska vara större än allt. I själva verket blir deras relation trevande, konstig och destruktiv. Allt det där jag sa till dig var sant är en berättelse om berättelser, om hur de söndrar och helar.
Maurice
Edward Morgan Forster
Översättning: Maria Ekman
Norstedts
Maurice Hall ser lycklig ut, har många vänner och kommer från en ekonomiskt oberoende familj. Han har gått på Cambridge och sedan intagit en plats på faderns mäktiga mäklarföretag. Det finns bara ett problem. Maurice är homosexuell.
E.M. Forster skrev romanen Maurice 1913 men lät aldrig publicera den under sin livstid. Nu, drygt 100 år senare, publiceras den för första gången på svenska.
