Hennes gulliga djur syns precis överallt just nu, samtidigt är hon noga med att hitta en balans mellan arbete och chill. Nöjesguiden har träffat Niki Lindroth Von Bahr.
Niki Lindroth Von Bahr är skaparen av en av Sveriges mest prisbelönta filmer genom tiderna, aktuell med en originalserie för Netflix och i full gång att skapa en skulptur till Fotografiskas kommande utställning The Pet Show. Som om det inte vore nog har hon precis gjort biografvinjetten till Folkets Hus och Parker inför höstens återstart.
Vi möts i Kent Wendels och Bengt Fröderbergs studio i Slakthusområdet. Inne i verkstaden står en enorm skulptur av en katt. Huvudet är ställt på arbetsbänken bredvid. Annie, Nikis assistent i projektet, jobbar med att täcka frigolitytan med små tyglappar från gamla lakan.
Så jättekatten kommer vara täckt i ett blommigt tyg? Det var fint!
– Ja, det var rätt gulligt faktiskt! Men tyvärr är det där bara för att skapa en hård grund för att kunna applicera finishen sedan. Jag tänker mig något skimrande och glansigt, men också rivigt och skrovligt. Kitschigt men inte för kitschigt!
Som de där djuren i porslin som stod på golvet i ens barndoms hem på 90-talet?
– Ja, men som sagt inte riktigt så kitsch. Jag gillar när det är lite motsägelsefullt. Det är därför katten har två ansikten.
"Djuren är en representation av något oskyldigt som placeras ut i en obehaglig miljö"
Att Niki jobbar med just djur är inte helt obekant när man tänker på hennes konstnärskap. Hennes fyra stop-motion animerade kortfilmer iscensätter olika djur som lever i mänskliga miljöer. Dansande nakenmöss på ett hamburgerhak, en mördarsnigel som kollar blodtrycket och fiskar som är hos en hudterapeut. Niki beskriver handlingen som både mörk och humoristisk. Hon liknar de till gamla fabler, där underliggande budskap iscensattes av olika djur.
– Djuren för mig är som en representation av något oskyldigt och dråpligt som placeras ut i en obehaglig miljö eller situation. Ett gullighetsfilter som står i kontrast till ett mörkare tema. Jag tror att det gör att man kan ta till sig ämnet på ett annat sätt där man inte lika tydligt kan identifiera sig med en mänsklig person eller kön utan mer i situationen.
Niki växte upp nära till kreativitet och konst. En pappa som praktiserande konstnär som tillsammans med en konstnärsgrupp drev Nationalgalleriet fram till 2016. Niki berättar att hon inte bara vuxit upp nära konsten utan även nära människorna bakom konsten och intresset. En social grupp bohemer som finns med henne även idag.
Hade du kunnat bli något annat än konstnär? Vad hade dina föräldrar sagt om du ville läsa business på handels till exempel?
– Jag har på ett sätt alltid vetat att jag vill jobba kreativt, men som ett arbete och inte som en livsstil. Jag behöver fasta deadlines och riktlinjer för mig själv. Det är alldeles för ångestdrivande när något är lite för löst i kanterna. Det kan även vara det som fick mig till att utbilda mig till attributmakare från början och arbeta delvis inom film. Där finns en kreativitet men med ett tydligt uppdrag och en struktur och planering, det gillar jag.
Filmen Min börda från 2017 är en av Sveriges mest prisbelönta filmer. Filmen slog stort internationellt och satte Niki på radarn för större produktioner. Men att producera, regissera och skapa en film gav också mycket stress och press. En låg budget och mycket eget arbete satte sina spår på vardagen.
– Jag älskar att jobba, men när gränsen går över för mycket, långt över för mycket, så känner man det både fysiskt och psykiskt. Jag ställde frågor till mig själv om vad det var värt och vad som krävs för att jag ska känna att jag duger. Jag menar, ibland vill man faktiskt bara ha tid till att ligga och kolla på Love is blind och fortfarande känna att man duger som människa.
I den kommande filmen, en del av antologin The House för Netflix, är i princip all tillverkning och animation utlagd på en studio i Manchester. Det var första gången Niki fick testa att släppa på kontrollen i sitt eget skapande och produktion.
Hur gick det att gå till en så stor produktion som ”The House” och påverkade det din konstnärliga frihet på något sätt?
– Det har gått så sjukt bra och jag är så nöjd med slutresultatet. Jag känner att jag fick 100 procent konstnärlig frihet samtidigt som budgeten tillät det också. Jag är både skapare och regissör, samtidigt som vi jobbade i ett stort team med Mackinnon and Saunders som har jobbat både med Wes Anderson och Tim Burton. Jag har fått vara kreativ men även chef vilket har varit väldigt givande.
The House är en antologi med två andra framstående namn inom stop-motion animation och Niki är skaparen bakom det andra avsnittet. Pitchen för produktionen gjordes för cirka två år sen så produktionen har gått snabbt.
Vad kan man förvänta sig av serien och ditt avsnitt?
– Det är en fin dynamik mellan avsnitten och en otroligt hög nivå på produktionen. Serien kretsar kring ett och samma hus men i olika tider. Mitt avsnitt utspelar sig i nutid och är väl en Roman Polanski-inspirerad klaustrofobisk thriller som tar upp fastighetsbranschen i en sen-kapitalistisk värld.
Det låter mörkt, kommer dina humoristiska inslag finnas med?
– Den är faktiskt ganska obehaglig. Denna gången har jag tagit det obehagliga lite längre, men lite humor är ändå med.
Känner du att ditt skapande blir påverkat av uppmärksamheten och alla priser? Får man inte hybris?
– Det låter sjukt men ofta är sådant extremt svårt att ta in. Speciellt när jag vinner priser i andra delar av världen och får besked via mail. Jag är liksom så nöjd om jag får vara med på några sjysta festivaler med fullsatt publik som vill se mina filmer. Jag är så tacksam för alla priser men när man ska ta emot ett pris och göra en sorts tackvideo och man sitter helt grå i ansiktet och har precis lämnat sin treåring på dagis så känns det som motsatsen till hur man föreställer sig att det är att ta emot ett pris. Det blir så surrealistiskt alltihop. Samtidigt som att jag alltid blir stolt och tacksam såklart.
Niki är även aktuell med en soloutställning på Varbergs konsthall. Utställningen visar hennes fyra filmer med modeller och skulpturer från filmerna. Hon berättar att det är fint att få se sina verk presenterade i en så fin miljö. Filmerna spelas i olika isolerade rum som skapar en intim stämning med ljus och ljud. Varbergs konsthall visar utställningen fram till den 9 januari 2022.
The House har premiär tidigt 2022 och Fotografiskas utställning The Pet Show sätter igång den 22 oktober.
