Erik Jeors utställning Lyssnandets måleri bjuder in betraktaren till att lyssna till måleriets tystnad.
Konstnären Erik Jeor har sin ateljé i Årsta och i botten på ett lägenhetshus öppnar ett färgsprakande måleri dörren till naturens emotionella värld. I måleriet får färgen möta materialet i okontrollerade och fria rörelser som tyglar sig i milda former på pappret. Det är abstrakt och figurativt, ljudlöst men levande. Erik berättar att måleriet tillfredsställer ett behov som inte kan mäta sig med någonting annat. Människan har ett behov av tystnad, som vi kan finna i vår koppling till naturen. Där kan vi tillåta oss att lyssna till kroppens olika djup. Andning, puls och en ögonlocks rörelse väcker vårt medvetande och låter oss falla in i ett inre tillstånd. Han ställer sig frågan om hans måleri kan höras, vad han kan lyssna efter.
I höst är Erik aktuell med en soloutställning på Saskia Neuman Gallery i Stockholm. Lyssnandets måleri behandlar människans sinnliga koppling till naturen och bjuder in betraktaren till att lyssna till måleriets tystnad. I sviten av målningarna framträder landskap, organiska former och rörelser. Förhållandet mellan färg och form beskriver han som ett samband mellan poesi, symfoni och rytm.
– Jag började arbeta med akvarell när jag bodde i Paris i början på 2000-talet. Här fick jag utlopp för min musikaliska passion och fick kontakt med människor och mig själv på ett helt nytt sätt. Jag började måla, och då kom det naturligt att jag prövade att arbeta med akvarell. Det började växa och blomma ut av sig själv, det rörde sig i spröda och sköra former i rosa och blått. Sen dess har jag aldrig slutat.
Musikens närvaro i hans konstnärskap är naturlig, men behovet av tystnad grundar sig i en tidigt utvecklad tinnitus. Med tiden började han allt mer söka sig till lugna och tysta miljöer, för att få ro och koncentration. Symfonierna och rytmerna finns kvar, men tog form i måleri.
– Musik tar sin plats genom rytm och avstånd, precis som i poesin där ordens klang är det som utgör rytmen för verket. De vardagliga orden formas i förhållande till varandra, och det är det som skapar poesin. Det är likadant i måleriet. Det är samma färger som barn kan måla med på dagis eller elever kan måla med på konstskolan, men det är i förhållande till varandra som det blir något meningsfullt och eget. Måleriet är också mer fritt än en symfoni. Den är bunden och avgränsad, du måste lyssna från en början till ett slut för att uppleva den, det är så den är uppbyggd. En målning kan du se i en minut eller ett år, men du kommer fortfarande ha upplevt den.
I den kommande utställningen Lyssnandets måleri ställs en svit av målningar ut som hänvisar till både naturen och landskapsmåleriet. I processen tillåts formerna drivas av akvarellens vatten och det organiska tar stor plats i verkens tillkomst och budskap. Det uppstår överraskningsmoment och misstag som tillslut formar ett landskap, precis som i naturen själv.
– När jag började göra mer landskap, och såg hur de trädde fram ur färgernas komposition, och då kände jag direkt att jag hade hittat något som stämmer överens om vart jag är i livet. Jag kände verkligen, det här kommer jag jobba med, och det var väldigt engagerande. Man jobbar inte systematiskt, utan helt emotionellt. Jag låter mig själv vara kvar i det så länge som möjligt för att se hur långt det går och vad som sker. Ibland blir färgerna starkare, ibland dovare. Från formen började jag se hur landskapen bredde ut sig och jag försökte förhålla mig till egentagna fotografier. Men när jag började undersöka och lyssna till annat landskapsmåleri insåg jag hur fint det var att bara dyka ner, kombinera det med min egen erfarenhet och sätta det i relation till en redan existerande form.
Besökaren bjuds in till att utforska måleriets sinnliga egenskaper. Det som uppstår mellan de tysta synintrycken och hörandet, om det infinner sig i en sammansmältning av ljud och konst.
– Hörs det ett eko från naturen? Urskiljs ändå inte en glädje i klangen?
Lyssnandets måleri ställs ut på Saskia Neuman Gallery mellan den 9 november till den 17 december.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 10, 2022.