I höst ställer Moderna Museet ut ett retrospektiv på Nan Goldins konstnärskap.
I en gestaltad stadsmiljö, täckt i tyg, möts besökaren av Nan Goldins fotografier och bildspel. Goldins banbrytande konstnärskap har ställts ut världen över och i Moderna Museets kommande utställning presenteras en nytolkning av hennes verk. Här tillåts hon inta en berättarposition där upplevelsen är både interaktiv och levande. Moderna Museets chefsintendent Fredrik Liew berättar om utställningen. – Jag ringde upp Nan Goldin och berättade lite nervöst att vi ville göra ett retrospektiv med hennes första bilder, men inte i en klassisk fotografisk utställning utan med hennes hela bildspel. Fascinationen av hennes konstnärskap grundar sig i hur hon är en av världens mest välkända fotografer, men som också uttrycker sig i multimediala kontexter. I samtalet berättade hon för mig hur hon aldrig velat vara fotograf, utan snarare en filmskapare och berättare.
Nan Goldin är född 1953 i Washington D.C och flyttade till New York på 1970-talet där hon började fotografera och dokumentera sina olika sammanhang. Hon har en utbildning på både foto- och konstskola, och började tidigt arbeta med diabilder som hon visade genom olika kodak-karuseller som hon klickade fram. Hon gick mycket på bio och hade en önskan att bli filmskapare. I New York i slutet på 70-talet började hon visa upp bilderna i olika klubbmiljöer. De bestod av sekvenser från hennes liv med olika relationer, vänner och sig själv. Tillsammans fick de uppleva Nans fotografier, till musik och varandras närhet. I slutet på 80-talet blev bildspelet programmerat med ett soundtrack och fick namnet “The Ballad of Sexual Dependency”.
Fram till 1994 är bildspelet hennes enda verk som hela tiden byggts på och utvecklats. Under 90-talet börjar Goldin skapa fler berättelser genom bildspelen och skapar ett arkiv av berättelser och kapitel om livets olika skeenden av barndom, relationer, kärlek, förlust och sorg.
– Berättelserna är relevanta, starka och mycket betydelsefulla för vår samtid, fortsätter Fredrik Liew.
– Det handlar om hur vi lever tillsammans, tolererar olikheter och hur vi ser på oss själva. Konstnärskapet behandlar de stora frågorna vi ställer oss men som människan behöver hjälp med att bearbeta. Hon använder sig själv och sitt liv som låter sig projiceras på en slags fond, där vi andra kan känna igen oss om hur det är att vara människa.
Den kommande utställningen presenterar de sex mest centrala verken i hennes karriär. För gestaltningen bjöds arkitekten Hala Werdé in och formade olika rum för varje kapitel. De är skapta ur verkens innehåll och blir en förlängning av visualiseringen för konstnärskapet. Rummen är gjorda för att träda in i och de är täckta i mörkgrått tyg för att skapa en mjuk och inbjudande miljö. Ett rum är en nattklubb, en annan en biograf.
– Det vi gjort är att vi försökt skapa miljöer som knyter an till ett förkroppsligande av verken. Betraktaren bjuds in i miljöer där de kan känna igen sig och på så sätt få en tillgänglighet till konstnärskapets budskap och betydelse. Det är något annat att faktiskt bli indragen i en upplevelse av olika medium och storlekar där verket drar in oss i berättelsen. Vi står inte utanför och betraktar utan blir en del av den konstnärliga upplevelsen. Vi får möta verken på samma sätt som när Nan först introducerade dem till världen, genom sociala och livliga miljöer. Det sluter en sorts cirkel.
Utställningens titel This Will Not End Well rymmer både ironi och humor samtidigt som ett mörker. En spegling av bildspelens olika emotionella teman.
– Det avspeglar också en attityd hos Nan själv. En oförtruten livsglädje av att det kommer inte sluta bra, men vi gör det ändå. Vårt kall att göra vår passion och uttrycka det vi är, kommer inte sluta väl men vi älskar det och vi anammar det till varje pris. Alla motgångar till trots.
Utställningen öppnar den 29 oktober och pågår till den 26 februari.
