Miraklet i Gullspång

Maria Fredriksson står bakom vad som kan vara årets mest twistfyllda dokumentär.

Ett mirakel kan komma i många former och på många platser. Enligt internet har Jon Bon Jovi sagt att mirakel ”sker varje dag, ändra ditt synsätt på vad ett mirakel är och du kommer att se dem överallt”. Systrarna Kari och May ser det i form av en frukttavla i ett kök i Gullspång i Västra Götaland. Det här leder till att regissören Maria Fredriksson, som hamnat i en nisch av att dokumentera frispråkiga äldre damer, får ett samtal från SVT. Fem år senare är det dags för premiären av dokumentären Miraklet i Gullspång, som bäst kan beskrivas som att Three Identical Strangers och Twin Peaks har fått ett kärleksbarn.

Miraklet i Gullspång är typexempel på en film man inte vill avslöja något om då den har fler twister än fem M. Night Shyamalan-filmer tillsammans. Chubby Checker skulle vara avundsjuk. Filmen är en upplevelse man borde ta emot med så lite förkunskap som möjligt. Det här gör den emellertid till en utmaning att marknadsföra, något jag också frågar om när jag träffar Maria Fredriksson på Sophies Café på Södermalm i Stockholm. 

Hur pratar man om en film man inte vill avslöja något om?
– Man kan bestämma att överraskningen inte är det viktiga. Att göra som Ruben Östlund som avslöjar allting innan filmen ens är gjord. Men jag tycker att det blir tråkigt för publiken om jag har berättat hela filmen i förväg, jag vill att dom ska häpna som jag gjorde när jag följde historien.

Maria medger emellertid att detta blev lite av ett problem när trailern skulle klippas.
– Vad kan vi ens ha med i en den? För då måste vi ju spoila vissa saker. Så vi tänkte istället att vi gör något som känns lite spännande så att man kanske blir nyfiken trots att man inte fattar riktigt vad som händer i trailern. 

Maria fick tacksam hjälp efter att filmen hade världspremiär i juni på Tribeca Film Festival i New York, där den prisades för Bästa klippning. Miraklet i Gullspång hyllas även i den amerikanska filmpressen och ger Maria effektfulla citat att använda i trailern: "Brace for a startling and surreal ride" (New York Times), "One of the twistiest documentaries" (Screen International) och inte minst "It's batshit insane" (Filmmaker Magazine). 

Du har gjort många kortdokumentärer med gamla damer. Hur kommer det sig?
– För länge sedan så kom jag från reklamvärlden. Jag tröttnade jättemycket på det och istället ville jag hålla på med dokumentärfilm, som jag inte kunde någonting om då. Ungefär samtidigt så tittade jag på en massa filmer och det kändes som att alla handlade om gubbar. Det kändes som att det inte fanns filmer om äldre kvinnor. Varken i dokumentär eller spelfilm. Det fanns kanske en farmor som gillade att baka bullar. De var väldigt endimensionella. Då tänkte jag att jag ville göra någonting annat. Så när jag började på Birkagårdens folkhögskola gjorde jag min första tantfilm, om en 83-åring som nätdejtade. Sen rullade det på därifrån.

En av filmerna Maria gjorde var Afternoon Tea där fyra äldre kvinnor sitter och pratar om suicid som ett alternativ till att vara en belastning för sina barn.
– Det är bra att jobba med äldre för de är oftast inte så rädda för att vara lite frispråkiga. De har liksom kommit förbi det där om vad ska folk säga och tycka om dem.

Fyra tantfilmer i följd blir det innan Maria får nog.
– Sen kände jag att nu är jag verkligen färdig med den här ålderskategorin. Nu måste jag göra något om yngre. Jag kan inte vara den som bara gör 75 plus filmer. Men då så upplevde Kari och May det här miraklet i Gullspång.

De äldre systrarna, ursprungligen från Nordnorge, blir uppmanade av vänner och bekanta att ringa tv för att få sin historia berättad och SVT – där Marias tantfilmer visats – de vet precis vem systrarna borde kontakta.
– Det var då jag pratade med de här damerna och fick höra att, ja, ”Vi har fått tecken från Gud som har gjort att vi har träffat vår döda systers okända tvilling”. 

Efter samtalet förstår Maria att det nog måste bli en tantfilm till ändå. Inte visste hon att det skulle ta närmare fem år av hennes liv. Framförallt visste hon inte då hur hon skulle göra en film alls av det.
– Jag är ju en dokumentärfilmare som följer pågående skeenden och nu hade hela historien redan utspelat sig, trodde jag. Så då tänkte jag att då får jag väl hitta någon annan metod för att göra den här filmen och kanske mer jobba med vad som har hänt tidigare. Men sen börjar det ju hända saker. I nutid. 

I den färdiga filmen är det bara de första tio minuterna som handlar om miraklet som skedde innan Maria anländer till Gullspång. Resten är vad som händer medan hon och fotografen Pia Lehto följer den ena twisten efter den andra och dras in i en verklighet som känns allt mer otrolig. 

Hur navigerar du mellan de olika färgstarka personerna som är med i filmen och allt som händer?
– Jag har nästan blivit galen av att jobba med den här historien. Det börjar mysigt med en familjeåterförening som kanske är av gudomliga mått. En dag som systrarna ju upplevde var något helt fantastiskt. Och sen så går det ju… Sen blir det ju mörkt.

Hur sätter man då stopp? När det händer saker hela tiden?
– Vi skulle egentligen slutat för länge sedan men så varje gång vi åker och filmar så händer det nya saker... Och det var väl också min besatthet. Det var ju ett tag som jag var helt beslutad att jag skulle sätta dit en mördare. Nej, det var nödvändigt att sätta stopp. 

Maria berättar att ett antal amerikanska bolag redan är intresserade av att köpa fiktionsrättigheterna och göra en spelfilm av det. 

På Filmhusets presentation av den svenska filmhösten sa du att om Miraklet i Gullspång varit en fiktionsfilm så hade ingen trott på det.
– Nej, jag vet. Nu blir det ju i så fall en ”based on a true story-film”. Det blir ju tydligt att den har sin botten i verkligheten. Då blir det ju skillnad. Men nej, som ren fiktion hade det varit alldeles för otroligt. Då hade man behövt ta bort 70 procent av det mest icke-trovärdiga, och då hade det blivit en ganska tråkig film. 

Miraklet i Gullspång har biopremiär i Sverige den 27 oktober, men galapremiären sker redan en vecka innan – i Gullspång. 

Läs även: På jakt efter ett mirakel.