Månadens bästa musik, enligt en föredetting - oktober

22:05 31 Oct 2021

Oktober är mörkt och Nöjesguidens egen ålderman Patrik Forshage har grävt ner sig med Nick Cave, Ossler och Dark Mark. Här är månadens bästa musik. 

Annika Norlin - Hydra/Pengar

Singel (Razzia/Sony)

Hon är så efterlängtad, med eller utan alias som Hello Saferide och Säkert! Med en låt på engelska och en annan på svenska och delikat produktion av Andreas Söderlund gör hon det svårt att ta ställning till på vilket språk hon kommer bäst till sin rätt. Just här, just idag - engelskspråkiga och klassiskt Norlin-personliga Hydra

Nick Cave & The Bad Seeds - B-Sides & Rarities

Vinylbox (Mute)

Över 14 vinylsidor presenteras en parallel historia över Nick Cave & The Bad Seeds katalog, en ännu mörkare och ännu mer konfrontativ där improviserad blues utgör grunden och där Blixa Bargeld är duettpartner istället för Kylie. Särskilt det outgivna extramaterialet från inspelningarna av Nick Caves två senaste nattsvarta album är livsnödvändiga, för Cave själv sannolikt bokstavligen. 

Ossler - Regn av glas

Album (ST4T)

Styrkan, omfånget, komplexiteten, djupet, skönheten - den enda skiva värdig att lyssna på rygg mot rygg mot den mäktiga Nick Cave-boxen är Osslers stora epos. Det är svårt att komma på något kraftfullare svenskt album det här årtusendet, eller överhuvudtaget. 

Dark Mark Vs Skeleton Joe - Dark Mark Vs Skeleton Joe

Album (Rare Bird)

Mark Lanegans mörkaste sidor, ihopparat med Joe Cardamone från The Icarus Line, resulterar i stenhård och oemotståndlig elektronisk industriexperimentalism.

Jason Isbell & The 400 Unit - Georgia Blue

Album (Thirty Tigers)

Fortfarande inspirerar motståndet mot Donald Trump till engagerade musik, som när Jason Isbell lovade ett album fullt av musik relaterat till delstaten Georgia i händelse om bara Joe Biden kammade hem segern i delstatsvalet. Det gjorde han, och därmed får vi nu höra hur Isbell förtjänstfullt och med en lång rad gäster tolkar allt från James Brown till Vic Chesnutt. Allra bäst är en stilla Nightswimming, där Béla Fleck medverkar i vad som kan vara starten på en kampanj för att återupprätta R.E.M. 

Dean Wareham - I Have Nothing to Say to the Mayor of L A

Album (Double Feature)

“I’m not selling out, I’m cashing in”, påstår Dean Wareham lite övertydligt. Envist har han byggt fina sånger på en gedigen grund av Velvet Undergrounds tredje album under en karriär av Galaxie 500, Luna, och Dean & Britta utan att vara i närheten av att sälja ut. Men bättre än så här har det sällan varit, och vi kan bara hoppas att det ger honom chansen att äntligen casha in. 

The dB’s - I Thought You Wanted to Know: 1978-1981

Album (Propeller Sound)

En utsökt samling singelspår, sessionouttakes och livetagningar från det bästa stämsångspopband NYC fått erfara. Utan den skivbolagsbackning som borde gjort dem till halvgudar har Chris Stamey och Peter Holsapple (och på deras debutsingel ingen mindre än Televisions Richard Lloyd) förblivit en delikatess för kännare.  

Pokey LaFarge - In the Blossom of Their Shade 

Album (New West)

Muntrare än någonsin har Pokey LaFarge hämtat kraft ur pandemi-isolationen. Retro är bara förnamnet, och utöver western swing- och hawaii-influenser leker han fingertoppskänsligt med västindiska toner med entusiasm och elegant sväng vars like inte hörts sedan Kitty, Daisy & Lewis. 

Neil Young - Carnegie Hall 1970

Album (Reprise/Warner)

Ännu ett strålande ensam-livealbum ur hans oändliga arkiv. Strålande tagningar av Cinnamon Girl och Only Love Can Break Your Heart, för att nämna två, och fantastiskt kul när han upprepade gånger får avbryta och tillrättavisa publiken som inte klarar att hålla takten i sitt handklappande. 

The War On Drugs - I Don’t Live Here Anymore

Album (Atlantic)

Är det gubbigt, bredbent och med övertydliga gester, sådär så att de mest konservativa Neil Young- och Springsteenfansen kan känna sig trygga och icke ifrågasatta? Sannerligen. Är det samtidigt personligt, gripande och under huden, och med urstarka melodier och nästan ännu starkare genomförande? Det är det, och det är den osannolika balansgången som gör The War on Drugs så väldigt angelägna inte bara för bekväma utan också för nyfikna lyssnare.

 

Det vore dessutom synd att missa nya album från Clinic, Billy Bragg, She/Beast och Parquet Courts, och en sprillans mixtape av Okay Kaya. Nya intensiva livealbum med The The och Dinosaur Jr har månaden också erbjudit, liksom återutgåvor av ett par av Echo & The Bunnymens bästa album på den här sidan millenieskiftet (både Siberia och Flowers). Dokumentärfilmerna om Velvet Underground och The Sparks Brothers tillhör också månadens höjdpunkter, för att inte tala om SVT-serien Den svenska hiphopens pionjärer. Och eftersom jag missade den förra månaden vill jag gärna slå ett slag för de gamla indiefavoriterna Spearmints försök att hitta fotfästet igen Since Bowie Died.

 

I november ser vi fram mot ett nytt album med Amyl & The Nitrates egna australiska punkfavoriter Low Life, det nya samarbetet mellan evigt unge Robert Plant och Alison Krauss, Courtney Barnetts nya riktning, och ännu en jättedyr David Bowie-box. Och så ska visst de där Abba-avatarerna släppa en skiva, också.

Stad: 
Kategori: 

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nöjesguidens nyhetsbrev


 

Missa inga nyheter! Missa inga fester!
Anmäl dig idag!