Tidigare i höstas blev det klart att klubben Kiss My Ass Club återigen har landat på göteborgsk mark. Numera huserar de en trappa ned på Storgatan en gång i månaden.
Historierna kring Göteborgs blommande nattklubbsliv, med såväl livespelningar som dans, går hela vägen tillbaka till Styrbjörn Collianders Cue Club på 60-talet – om inte ännu tidigare. Göteborg har i princip alltid varit en mittpunkt i det svenska alternativa nattklubbslivet. Åter igen är det en spännande tid att röra sig på dansgolv runt om i Göteborg. Medan många andra satsar på ett starkare klubb utbud rent dj-mässigt, satsar Kiss My Ass Club, som styrs med järnhand av Ebba Östberg och Julia Sahlström, på att blanda livemusik med ett klubbigare del.
– I och med vårt nya samarbete med Studio HPKSM kan och vill vi röra oss inom olika genrer. Vi är absolut inte rädda för att testa nya grejer. Det ska dock vara paketerat på ett Kiss My Ass Club-sätt, säger Julia.
Kiss My Ass Club är ett resultat av en lång vänskap och ett oväntat möte under en Hultsfredsfestival. Efter en helg i lera och i samma tält tändes den första lågan till den påtagliga kärlek som finns mellan de två vännerna idag.
– Vi var 19, 20 år och sad enough så hade i alla fall inte jag så många musikintresserade vänner innan Julia, förklarar Ebba.
Efter festivalen i de småländska skogarna sågs de ett par gånger på Stockholms gator men det var först när Ebba ställde frågan om de skulle gå på Tame Impala tillsammans, som spelade på Debaser Medis, som de verkligen började umgås.
– Efter den spelningen har vänskapen bara snurrat på och vi började framförallt gå på extremt många spelningar tillsammans, säger Julia.
– Ett tag var det som om vi inte ens behövde ställa frågan om vi skulle gå tillsammans, vi bara visste att den andra skulle vara där, lägger Ebba till.
Vilken är den bästa spelningen ni har gått på tillsammans genom åren?
– Åh, herregud!, brister Ebba ut.
– Det är svårt att säga men på ett sätt vill jag ju säga Tame Impala. Det var ju ändå den första spelningen vi gick på tillsammans och där vi båda insåg att vi gillar den här scenen och musiken på samma sätt, fortsätter Julia Sakligt.
Vad är det för sätt skulle ni säga?
– Det är nog det här mötet kring musiken och framförallt att utforska ny musik. Konserterna vi gått på sedan Tame Impala har i många fall varit vilda chansningar men det är jakten efter ny musik som är något utöver det vanliga, förklarar Ebba.
Sökandet efter ny och oupptäckt musik är något återkommande. De båda säger att de lärt sig scenen tillsammans genom åren. Och, utan det drivet som finns hos de båda är det ett faktum att de inte hade suttit här de gör idag. Samtidigt så är de raka med om de hade varit män hade det inte tagit så pass länge innan de satsade på sin dröm.
– Om vi hade varit dudes hade vi säkert startat Kiss My Ass Club direkt efter Hultsfred. Just för att killar alltid är så bra på att stötta och hålla varandra om ryggen, säger Ebba.
Den tanken är vare sig konstig eller tagen ur intet då de flesta klubbar som cirkulerar i stadens lokaler just har män som arrangörer. Speciellt inom den alternativa scenen som de rör sig inom.
Trots avstampen i den psykedeliska rockvärlden är de inte rädda för att vidga sina vyer och ta in inspiration från andra genrer. De förklarar sitt hat mot subkulturer som just låser sig vid en sak. Att det finns en risk för att de blir för smalt och tråkigt.
– Antingen har du bara punk eller bara gothare och inget mer. Det är tråkigt att det inte finns en bredare syn på det, säger Ebba, och Julia fyller i med:
– Nu tänker vi snarare på saker som vi tycker är kul och bra oavsett genrer. Bara det håller en viss nivå.
Rätt och slätt så är Kiss My Ass Club en klubb där rockscenen får möta klubb på ett intressant och nytänkande sätt.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 11, 2017.
