Jeppe Johansson om passionen till krogyrket

En artikelidé om hur livet som krögare ser ut, utan filter och glorifiering, ledde till mötet med Helsingborgsprofilen och ägaren av SKIP, Jesper Jeppe Johansson.

Jeppe Johansson är en profil för många Helsingborgare och det är svårt att inte bli tagen i hans närhet. Han är den typen av människa som tar över ett rum och när han pratar så lyssnar man. Jag hade hela tiden velat hålla denna intervju avslappnad så det slutade i ett två timmars långt samtal där vi pratade om livet, motgångar, livet som krögare och vem  “Poeten”, SKIPs kanske största kändis på sociala medier är.

Hela idén med SKIP var att Jeppe ville få uttryck för sina egna fantasier och tankar, allt ifrån vad som serveras till vilka möbler och färger som ska användas. Jeppe ville skapa en kvarterskrog där vem som helst känner sig välkommen. Det lyser i ögonen på honom när han får berätta om sin skapelse och det går inte att undgå att han är stolt över vad SKIP har blivit.

Kärleken till yrket och yrkesstolthet är något som är viktigt för Jeppe, vi pratar om vad det egentligen är som driver en att år efter år orka ge allt bara för att skapa en trevlig upplevelse för andra människor. Jeppe tror att det handlar om att man älskar att få andra människor att må bra, att skapa lite extra kvalité i livet och hjälpa människor att mötas. Han ser sig själv och andra bartenders som viktiga spelare i många människors sociala liv.  Det blir viktigt på SKIP då många människor kan tänka sig att gå dit ensamma och detta är mycket för Jeppes förmåga att få människor att våga prata med människan som sitter bredvid en i baren. Jeppe ser SKIP som sitt hem och en förlängning av honom, och dit ska alla kunna komma.

SKIP är hela tiden i förändring och detta beror mycket på Jeppes uttrycksform, då SKIP liksom Jeppe utvecklas hela tiden. Vi pratar mycket om hur folk förknippar SKIP med Jeppe och hur det känns att vara ett varumärke. Jeppe ser inte riktigt sig själv på det sättet men har börjat förstå att andra människor kanske ser honom så.

Det märks att Jeppe verkligen brinner för sitt SKIP och det är svårt att inte nästan bli lite kär när man förstår hans engagemang och hur det brinner till i ögonen på honom när man börjar prata om baksidan av att vara krögare. Han berättar om hur myndigheter ibland beter sig på ett sätt som vore mer accepterat i en diktatur snarare än i ett modernt svenskt samhälle. Hur han hela tiden får kämpa för att visa att han bara är en enkel man som vill driva en krog snarare än någon kriminell. Allt relaterat till myndigheterna tär på honom och Jeppe berättar att det varit nära att knäcka honom flera gånger. Det finns nästan inga möjligheter för dialoger och om man inte vågar stå på sig är det lätt att bli överkörd.

Jeppe pratar om drömmen att få göra en ekfatslagrad drink, vilket myndigheter i Helsingborg till skillnad från flera andra kommuner i Sverige inte godkänner. Han har svårt att förstå hur något som är godkänt i resten av landet kan vara strängt förbjudet i vår stad. Det känns orimligt för många, och jag förstår Jeppes frustration över situationen. Detta är bara ett av många exempel om hur myndigheter ibland agerar mot krögare runt om i landet.

För att lätta upp vår fredag något så känner jag att det är dags att byta ämne. Vi börjar prata om “Poeten” som vi alla lärt känna via diktuppläsning, numera en tradition på SKIPs facebooksida. Poetens riktiga namn är Peter och Jeppe har utsett honom till kulturminister för SKIP. Peter har inte alltid haft det lätt i livet och lever med en sjukdom. I början kom han till SKIP för att testa att vara bland folk, ju längre tiden gick desto fler steg tog han. Till slut samlade han mod till sig och frågade om han inte kunde få börja jobba på SKIP. Han har nu fått ett jobb där han hjälper till med att städa, fylla på och ta emot varor; något som har gett honom en mening med vardagen. Jeppe får tillbaka den där glöden i ögonen när han pratar om Peter och som en stolt far berättar han om vilka framsteg han gjort. Hela idén med intervjun var att få veta mer om Jeppe men jag märker fort att Jeppe hellre lyfter fram andra och han berättar ofta om hur duktiga hans kollegor är. Det är emellertid denna kärlek för andra människor som gjort SKIP till vad det är idag.

Jeppe är i min värld en av Helsingborgs bästa bartenders och han har varit inbjuden på flera barer runt om i världen för gästspel. Om han själv får bestämma så vill han ha en bättre kultur för cocktails i Helsingborg och hoppas att folk ska våga testa något annat än vodka redbull. Detta är också ett ämne som engagerar honom och han hade antagligen kunnat prata drinkar och dess komponenter i flera dagar.

Jeppe är en man med många idéer och visioner, men han berättar också att han inte hade velat ändra något med SKIP som det är just nu. Gästerna, personalen och stämningen är precis där han vill ha det och fastän han vet att de inte är felfria så känner han att det kan få vara så, eftersom det då känns mer på riktigt.

Han pratar om hur man kan sitta efter ett tufft arbetspass när man av någon anledning halkat efter och sedan krigat sig igenom det. Man vet att alla gäster lämnar lokalen med ett leende, men själv har man ont i varenda led i kroppen. Det är den känslan Jeppe brinner för, det är det bästa han vet och han får ett leende på läpparna när han pratar om det. Han älskar verkligen sitt jobb.