En promenad från Hovedbanegården, på en av Köpenhamns äldsta gator Magstraede ligger Il Dona. Stommen är italiensk passion med nordiska rötter och även inredningen följer denna paroll. Bastanta träbord och vita bjälktak samsas med italiensk dukning och familjär lyx. Den ambitiösa vinlistan serveras i bålgetingbon till glas och det finns ett 30-tal flaskor att välja på vid vårt besök.
Vi beställer en handfull förrätter och en varsin huvudrätt, i menyn beskrivs maten som rustik, ett av matskribenter och dåliga restauranger kidnappat begrepp. Grön sparris i balsamicovinäger med fänkålscrudité kan vara nog så ljuvlig, men rustik det vete fan.
De som tjänar oss under kvällen är angenäma och hjälpsamma och salongen vi sitter i är en dröm. Tyvärr är maten ett par snäpp sämre. Rätterna vacklar och faller precis innan målgång, det saknas tydliga smaker, och även om upplägget är snyggt är många av rätterna väl alldagliga. Ett återkommande irritationsmoment är ruccolan. Betalar vi 100 Kung Christian för en rätt, förväntar jag mig magnifik, lokalodlad senapskål. Inte inplastad ruccolasalat från närmaste Netto. Enligt samma devis kräver vi att en jordärtskocka ska vara perfekt saltad och vi vill inte tänka på trafikljus när grillad paprika serveras.
Il Dona erbjuder à la carte men man kan även välja en färdigsammansatt fyra- eller femrättersmeny. Menyerna går på fyra- respektive femhundra DKK och à la carte-rätterna kostar samtliga en eller två hundralappar. När vi ber om kranvatten får vi artesiskt vatten från bollebygd à 50 kronor och vi kan avslöja att artesiskt betyder självforsande och bollebygd samlagstrakt.
