Är det någon idé att vända sig till Arbetsförmedlingen när du behöver nytt jobb? Vi bestämde oss för att undersöka hur Arbetsförmedlingens dåliga rykte ser ut i verkligheten. Hanna Strid har träffat en arbetssökande och en arbetsförmedlare för att ta reda på om de har samma bild av processen.
Vem som helst i Arbetsförmedlingens kläder skulle med stor sannolikhet känna sig som en blöt hund. Myndigheten placerade sig för tredje året i rad i botten när Sifo 2014 mätte anseendet hos svenska myndigheter. Komiskt nog verkar Arbetsförmedlingen själva inte beröras av kritiken. 2013 kom deras egen undersökning i samma ämne med rubriken ”Stärkt förtroende för Arbetsförmedlingen”, en något rakryggad överskrift när rapporten sedan visade att de arbetssökande tyckte det största problemet var att förmedlingen inte hade ”stöd eller hjälp att erbjuda”. Är Arbetsförmedlingen verkligen så dålig i praktiken? Jonas, som egentligen heter något annat, är en av många ungdomar som vänt sig till Arbetsförmedlingen i hopp om vägledning till att få jobb.
– Jag hade ingen aning om hur jag skulle gå tillväga. Jag hade aldrig arbetat tidigare eftersom jag bara gått ut gymnasiet och pluggat ett år på folkhögskola, så jag visste inte alls hur det skulle gå till, jag behövde exempelvis hjälp med att strukturera upp ett CV, säger han.
Men Jonas upplevde dock, trots en egen handläggare, att han var väldigt utelämnad till sig själv eftersom han inte fick fysisk hjälp utan blev hänvisad till CV-mallar på internet och korta uppmaningar om att söka jobb, snarare än ett ordentligt samtal där handläggaren tog sig tid att förstå hans situation. Det är en utvecklig Arbetsförmedlingen rör sig emot: färre kontor, minskad direktkontakt och mer webbaserad handledning.
– Jag har svårt för att skriva så jag skulle behövt att någon lyssnade och gav mig mer fysisk handledning, tillägger han. Kamyar Zarrin är handläggare på Arbetsförmedlingen och beskriver däremot deras verksamhet som ”individanpassad”. Vid första mötet läggs en plan upp hur arbetssökandet ska gå till, dels med utgångspunkt i vilka tidigare erfarenheter personen har men också vem personen är.
– Sen ser vi vilka olika aktiviteter arbetsförmedlingen erbjuder som kan bakas ihop med den planeringen, fortsätter Kayman Zarrin. Det är anpassat efter individen beroende på vad vi kan hjälpa till med, förklarar han.
Kayman jobbar främst mot en ung målgrupp. Han menar att de genom att finnas online fångar upp de unga bättre och att du där kan få hjälp med att till exempel skriva CV via webbseminarier. De jobbar också på att börja rekrytera på andra sätt än via traditionella annonser. Jonas är skeptisk till webbseminarier och att du blir utelämnad till dig själv när du kommer in som ny på arbetsmarknaden. Event där du ska prestera och vara social tycker han inte heller är något som skulle passa honom eller andra personer som inte är sociala och utåtriktade. Den individanpassade arbetsmetoden är anpassad efter en viss sorts människor menar han. En sort som inte han är. Det är lätt att falla mellan i systemet som oerfaren och osäker, eller inte så verbalt lagd.
Kayman Zarrin är medveten om att kraven på den arbetssökande är ganska stora i fråga om engagemang och vilja att vara aktiv, men säger att det finns stöd att få konstant. Det finns kundtjänst som alla arbetssökande kan nå och alla kan vända sig till sitt kontor för att få tips och råd utöver den egna handläggaren. Kraven gentemot de arbetssökande är att de ska följa sin planering och meddela alla eventuella förändringar i jobb-, studie- och livssituation. Det viktigaste för den arbetssökande är att vara aktiv. Utöver det erbjuder Arbetsförmedlingen möten med studie och yrkesvägledare där arbetssökande kan få tips.
– Det viktigaste är att ta tillvara på allas kompetens, vi är specialister på Arbetsförmedlingen och anpassar oss efter person. Alla ska behandlas lika oavsett kön, läggning, bakgrund eller annat. Vi tar tillvara på alla så att de ska få en chans. Vi ser inga hinder.
Bilden av arbetsförmedlarens egen syn på sitt arbete och den faktiska upplevelsen skiljde sig åt i denna jämförelse. Jonas fortsatte gå till arbetsförmedlingen under en period men kände inte att stödet gav någonting. Efter tre månader räknades han som långtidsarbetslös och fick en jobbcoach. Efter en period fick han jobb via kontakter och där jobbar han fortfarande.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 08, 2015.
