Här är ditt muthafuckin' kylskåp!

Jag har förberett mig noga inför mitt besök hos Don Diego. Inte bara har jag lusläst Hemmets Journal, för att kunna anslå den ton som man bör ha i ett hemma hos-reportage med matlagningstips, jag har också satt på mig mina finaste gangsterjoggingbyxor, som tagna ur Pusher. Don Diego och Simon Anderson, promotion manager för Flejva Records, tar emot oss i Diegos casa, som är en lägenhet på Möllan, naturligtvis. Här lever Diego stilla familjeliv med sin flickvän sedan ett antal år tillbaka. - Tidigare, när bostadssituationen i Malmö var en annan, flyttade jag hela tiden. Man fick första månadshyran betald av värden, de jagade ju hyresgäster. Så bodde jag där kanske tre månader, sen tröttnade jag och flyttade till ett nytt ställe. Vad ska vi laga för mat? - Italienskt! Jag kommer från Argentina, men min fars familj var italienska invandrare, från Napoli. Så det blir gnocchi! Jag har redan förberett degen. Underbart! Vad spelar man för musik när man lagar gnocchi? - Hemma hos mina föräldrar blev det mycket latinamerikansk musik, min farsa spelade alltid tango och såna grejer. Mina kusiner i Argentina har ett känt pastamärke som heter just Fagnani. De har pastafabriker, små affärer med färsk pasta, bagerier och glassbarer. Höj radion där, Simon! Jag tycker faktiskt om att lyssna på radio när det är matlagningsdags! På P3! Då känns det som att man har folk med sej! Simon höjer radion, och jag ställer mig som en annan Tomas Tengby bredvid spisen för att lära mig alla Fagnanis familjehemligheter vad gäller gnocchitillverkning. - Först tänkte jag göra någon gryta, eller kött i ugnen, och potatis, men då är det bara jag som lagar mat och så hinner man inte prata under tiden! Gnocchi är bra. Det blir en sån gemensamhetsgrej. Men jag gillar att laga kött. Argentina är väl ett köttland. Mycket kor. - Kor ja! Där är nötkött billigare än griskött. De gör stora grillningar i Argentina, med allt möjligt, chorizos... och de äter mycket inälvor också. Tunntarmen tar de, lägger den i mjölk över natten och sen fyller de den med persilja och vitlök, och så grillar de det. Säger man det till någon här så "öööh, tunntarm med vitlök och persilja!", men det är skitgott. Du har alltid bott på Möllan? - Först kom vi till Alvesta flyktingförläggning, där vi var i sex månader. Sen flyttade vi till Lindängen, där vi bodde i tre år ungefär. Sedan blev det Möllan. Jag har bott på Möllan i 21 år. Det enda som kan få mig att flytta härifrån är om jag nån dag har pengar så att jag kan ta ett lån och köpa ett hus och få barn. Men aldrig annars. Malmö har förändrats rätt mycket på sista tiden, inte bara på bostadsfronten. - På alla sätt. Det är sorgligt ibland. Det är bra också. Det händer roliga grejer, det öppnar trevliga ställen. - Det händer mer än för några år sen, absolut. Men inom den musikgenre som vi håller på med händer det ingenting. Alla tycker "oh, hur kan det komma så mycket hiphop från Malmö just nu", men det har alltid kommit mycket hiphop från Malmö. Det är bara det att folk inte har upptäckt det förrän nu. - Jag hoppas att de inte försöker göra Möllevången till något nytt Lilla Torg. Jag fick liten sån vibb förra sommaren. Vi kom till Möllan, ett par stycken, och skulle sätta oss och ta en öl. Men det fanns ingen plats, där var fullt med kostymsnubbar och äldre damer som satt och käkade, sådana som egentligen hänger på Lilla Torg, men nu var de på Möllan. Jag hoppas verkligen att det inte behöver bli så. Då har såna som vi inte nånstans att ta vägen. Hur gick det med Advance Petrol-bråket? Det är lugnt nu, eller? - Många säger så, "låt dem vara, de är småbarn, de är unga". Men de är ändå 24 bast. När jag var 24 hade jag startat min första studio, hade en enskild firma. Man måste ju ta ansvar för sina... när man är 24 år är man inte bara myndig, då är man en man. Alla sa att de bangade, de vågade inte svara tillbaka på vår diss. Men när jag var 24 år, redan när jag var 17-18 år, det spelade inte nån roll vem det var som kaxade mot mig, jag kaxade tillbaka direkt! Även om jag fick på käften. Men okej, jag har haft en annan uppväxt än vad de har haft. Så man kan inte jämföra. Och egentligen är det lika bra för jag försöker dra mig tillbaka från hela den där skiten. Men det verkar precis som att folk har en tendens att försöka få mig att göra skit fast jag försöker bättra mig. - Tidningarna har satt den stämpeln på mig: gangstarappare. Men jag anser inte mig själv vara en gangster. Absolut inte. Att ha varit värsting när man var ung är en grej, men en gangster för mig, det är som de som skjuter ihjäl varandra i Stockholm nu, det är den undre världen, de som gör grejer för miljonbelopp, det är en gangster. Att man har sprungit ute och slagits på Möllan och suttit häktad för idiotgrejer, det gör en inte till gangster. Kolla nu har jag snackat så mycket så nu har jag glömt att göra det viktigaste av allt! Bryna köttet! Vi tar en öl till. Det fräser i stekpannan när Diego bryner köttet, två enorma Obelixskinkstekar som han fyllt med paprika, vitlök och persilja. Dem har han också gjort lite i förväg. A och O för en lyckad middagsbjudning är nämligen planering. - Har du hört låten, disslåten mot Advance Patrol? Ja. Till dessert blir det tvål! - Hehehe! Visst, det var en del svordomar. Men det är bara ett sätt att uttrycka sig på. I Argentina är det jävligt mycket svordomar. Där kallar man varandra för allt möjligt, det är vänligt, inte så att man dissar varandra. Till exempel om man snackar med en polare som har haft tur så säger man "hijo de puta", horunge! Man menar inget illa! Vad har du för kryddor i såsen? - Paprika, peppar, salt. Piripiri. Det brukar inte mina föräldrar använda, det är jag som satt till det. En egen style! Men nu kom jag på en grej som jag faktiskt har glömt. Vitlök! Den ska skäras med rakblad, som i Maffiabröder. - Eller hur! Men på tal om film, och gnocchi, har du sett Gudfadern III? När han lagar mat med sin kusin som han blir kär i, Andy Garcia? Då lagar de gnocchi. Han lär henne att göra gnocchi. Var det så du träffade din flickvän? - Faktiskt! Nej, jag bara skojade! Det är en fet film, Gudfadern. Grejen med maffia, det är ju att de ska hålla ihop, och familjen. Men egentligen är det så mycket backstabbing. Men ni har ingen backstabbing i Syndikatet? - Nej, faktiskt inte. Syndikatet, det är kompisar som rappar eller dj:ar eller som bara är jävligt bra polare. Man behöver inte vara rappare eller nånting för att vara med i Syndikatet. Nu stoppar man alltså köttbitarna i köttfärssåsen. Och sen ska de ligga där och puttra. Hur länge då ungefär? - Det vet jag inte. Det märker jag när jag känner på dem. Nu är det gnocchidags! Simon! Vill du vara min personliga diskare? - Det blir en ära, säger Simon och diskar. Jag dricker vidare på min öl. Maten puttrar. Diego tar fram sitt skivomslag och inspekterar det. - Jag har fått bra recensioner överlag. Men sen är det vissa där man undrar om det verkligen är min skiva de lyssnat på. De säger att skivan innehåller grejer som jag fortfarande inte hört. Och någon skrev att omslaget såg ut som om Killinggänget hade gjort en parodi på ett gangstarapomslag. Det är tur att man är nöjd med plattan själv. Det här är den första fullängd-cd du ger ut. Men du har hållit på länge. - Tio år. Men jag har bara rappat på svenska i ett och ett halvt år. Många blev besvikna på att jag började rappa på svenska, de menar att jag rappar bättre på engelska. Men grejen är den är att jag rappar exakt likadant! Bara det att jag ändrar språk. Flow och attityd och allting är samma. Dogge tjatade på mig som fan att jag skulle rappa på svenska. Till slut prövade vi, och när jag väl hade skrivit min första rap på svenska så lät det så naturligt så att det kändes i hjärtat när jag hörde rappen. Det var inte som när man rappar på engelska "åh, fan vad fett det låter" detta var liksom (slår sig för hjärtat) det kändes! Så är det dags för det stora gemensamma arbetet: tillverkningen av gnocchi. Vi röjer av köksbordet och ställer fram det vi behöver. Vi får en gaffel var. Det känns lite som att baka pepparkakor på dagis. Dagisfröken Diego kavlar degen och skär upp småbitar, som Simon och jag får rulla till gnocchi. Det här gick inte så bra. Fast den är kanske okej. - Det behöver inte vara perfekt. Jag måste se om Gudfadern III, och se hur de gör. - De gör säkert inte lika bra som vi. Digge kolla, kan du betygsätta den här? säger Simon. - Fan, de är grymma! De är riktiga, det är så de ska vara! Ni har italienskt blod, jag visste det! Simon, är du italienare från Sjöbo? - Trodde du inte va! Den här gamle rednecken! Vad är det för koktid på sån här pasta? svarar Simon. - Två-tre minuter. När de flyter på ytan är de färdiga. När de flyter som döda firrar, hihi. Nu ska vi göra en grej som min morsa alltid brukade göra, när vi var små. Hon tog en bit bröd, doppade i såsen och så fick man smaka! Här! Smakade det bra? Jättegott! Titta nu flyter de som döda fiskar! - Då är de färdiga. Jag hade verkligen velat öppna en pastabutik. Färsk pasta, färsk parmesanost, kanske lite husets såser. Lite olika olivoljor, bröd. Till inredningen kunde man ha svartvita bilder, jag har en massa gamla bilder, som jag fick när min farsa gick bort, från min farfar och från deras bageri och pastabutik. Jobbade din pappa med det här också? - Nej, här jobbade han på Samfood. I Argentina var han chef för någon avdelning i televerket, i Buenos Aires. Sen kom han till Sverige, och jobbade ihjäl sig i Samfood. Har du hört låten jag gjort till min farsa? Det är nästa video. Jag ska typ rappa till barn och berätta om min far. Vem han var, vad han var för man. Det som jag rappar i texten ska vara som filmsekvenser. Vi dukar i vardagsrummet. Till middagen bjuds det ishockey, Finland mot Sverige. Jag försöker mig på lite sportsnack. Vilka vinner, Finland? - Det hoppas jag inte. Hejar du på finnarna? Nej, jag försöker bara visa min sakkunnighet. Är inte finnar bättre på fotboll? - Fotboll?! Ishockey menar jag. Okej, men jag försökte åtminstone. Diego häller upp vinet, och vi serverar oss av hemgjorda gnocchi, köttfärssås och carne nechado. Det är mycket köttigt, och mycket gott. Mat för riktiga män. - Skål då! Här är hushållspapper om någon vill ha. Jag antar att det är uteslutet att jag ber om servettvikningstips sen. - I Argentina äter man alltid gnocchi den 29 i varje månad. Man samlas hela familjen och så äter man gnocchi. Under en av tallrikarna lägger man ett mynt. Och den som får myntet under tallriken kommer att få tur den månaden.