I slutet på månaden, närmare bestämt den 21-22 september, intas Folkteatern av den ideella organisationen Geiger. Musiken de arbetar med att hålla vid liv klassas som ny musik och ljudkonst, vilket innebär allt ifrån drone till kammarmusik.
Ibland kan det kännas som att det finns fler benämningar på musikstilar än det finns människor i världen. Ord som ”vaporwave” eller ”nintendocore” låter mest påhittade och att komma på en låt eller artist som rör sig inom genren är för många helt omöjligt. Inom paraplybegreppen ny musik och ljudkonst, som göteborgsbaserade Geiger arbetar med, skulle dessa stilar tekniskt sätt kunna placeras. När jag ställer frågan om vilka genrer som kommer att dyka upp på deras tvådagarsfest i september handlar det dock inte om nintendo.
— Gällande fredagen kommer det vara mycket fokus på kammarmusik, berättar Geigers styrelseordförande Tony Blomdahl. Hans styrelsekollega och vice ordförande Louise Magnusson bryter in med en tydliggörande förklaring:
— Akustisk ensemble med musiker på traditionella instrument kan man säga. Men sen är det implementerat elektroniska inslag och visuella inslag i det här, eftersom att Marcus hade en sån väldans bredd.
Marcus som de talar om är den bortgångne tonsättaren Marcus Fjellström. Han var en av de tidigaste medlemmarna i Geiger, speciellt sedan de började arrangera konserter för strax över tio år sedan. Stora delar av septemberfesten på Folk är i hans minne, där flera av hans stycken kommer att framföras.
— Marcus var mer eller mindre ett geni. Hans sätt att smälta samman elektroniska, visuella och akustiska instrument i ett gjorde han så otroligt bra. Man trycker inte bara på play på en film och spelar, utan man spelar utefter vad som är på duken. Samtidigt är det ändå ett noterat stycke, säger Louise.
— Det Rei spelar till exempel, där står ju noterna på duken. Hon har ingen partitur, utan hon måste kolla på filmen, berättar Tony om artisen Rei Nakamura som ska framföra Marcus stycke Piano Book I.
— Hennes elektroniska piano är förprogrammerat med ett visst antal ljud som Marcus har satt in. Man matar in samplingar som hamnar på tangenterna, och så spelar hon till animationerna.
Geiger håller i två musikkvällar per halvår och oftast har de ett speciellt tema. Senare i vinter ska de hålla i en basfest där bland annat Carl Michael von Hausswolff kommer spela, och de hoppas kunna hålla en kväll på temat asiatisk experimentell musik och noise. På Folk har de dock, utöver att Marcus Fjellströms musik är i fokus, inget speciellt tema. De beskriver det helt enkelt som en typisk Geiger-kväll.
Vad är en typisk Geiger-kväll för någon som inte har varit på det innan?
— Det är väl ett evenemang där det är mycket blandad musik, ganska eklektiskt. Men på en typisk kväll kan du möta både akustisk nyskriven kammarmusik, noise, ensemble eller någon som jobbar mer med ambient och drone och den typen av elektroniska ljudbilder och landskap. Du kan möta en grekisk duo med bara baser som står och kör mullrande ljud. Vi höll på att riva av taket på Teater Trixter med de två, beskriver Louise.
Hur gör ni för att förklara detta för människor som inte riktigt förstår alla genrebeskrivningar?
— Att sätta ord på det är svårt, för det handlar mycket om ljudupplevelser. Det är inte så mycket om vad man spelar på när någon försöker uttrycka någonting som är mer abstrakt eller är mer experimentellt. Det ska verkligen upplevas live, säger Louise.
— Det är ju för att ljud och musik handlar om rummet, det handlar om artisten på scen och det handlar om den fysiska närvaron av ljud som är runt dig. Inte bara i hörlurar eller hemma i stereon, utan att man är där, i situationen. Ljud är så fysiskt påtagligt också, speciellt de här artisterna som spelar vill ju gärna att man ska vara där med dem. Det vill väl de flesta artister, annars skulle ingen spela live.
Information och biljetter till Geigers septemberfest hittar du här.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 09, 2018.