Fiktiv granskning – en grävande historia

Vad händer när sockerdrickan blivit avslagen och våra mest älskade barnbokskaraktärer har tvingats växa upp?

I den nya filmen Fiktiv granskning bestämmer sig journalisten Jimmy Olsson för att gå till botten med frågan om vad som finns kvar när strålkastarna slocknar och leken är över? Pippi Långstrump har blivit dumpad av sina forna vänner Tommy och Annika. Alfons Åberg har gett sig in i finansbranschen och Karlsson på taket har fått flygförbud. Hur ska de leva vidare i en samtid som inte alls skimrar som i de barnböcker vi känner dem från?

Utan skinnjackan med ”Murder, She Wrote” på ryggen är det svårt att känna igen Jimmy Olsson där han sitter i ett hörn på Gunnarsons specialkonditori på Götgatan i Stockholm. Så pass mycket har den blivit hans signum som den grävande reportern som en gång i tiden blev belönad med både Stora journalistpriset och Guldspaden. 

Jag är på konditoriet för att intervjua Jimmy inför biopremiären av den dokumentär som gjorts om honom och hans skandalkantade karriär. På bordet framför mig har jag en begagnad diktafon och en katalan jag har köpt på rekommendation av personalen.

Fiktiv granskning inleds med en rekonstruktion av hur det gick till när Jimmys ensamstående mamma, Anette, blir bortförd från deras hem. Jimmy är då bara fem år gammal. Jag tänker att det är ett lämpligt ställe att börja den här intervjun på och ber honom ta oss tillbaka till 1986.
– Jag var så liten så jag vet inte vad det var för män egentligen. Men det var nog från staten eller någon som hade bestämt att hennes texter inte skulle få komma ut i den omfattning som de gjorde. Min mamma var skribent och ganska revolutionär i sitt skrivande och i hur hon uttryckte sig. Hon hade ganska stor följarskara. Det var många som tyckte hon gjorde bra saker. 1986 var ju också ett känsligt år. Jag vet inte exakt men… hon blev ju bortförd några dagar innan Palme blev mördad. Så någonting skumt var det.

Det här måste ha varit väldigt traumatiskt för dig?
– Ja, absolut. Det var ju jobbigt att se ens mamma bli bortförd av mystiska män. Men jag var redan då ganska stark och jag hade lärt mig mycket av henne hur man tar motgångar. Hur man skulle kämpa vidare och klara sig själv.

Och hennes sista ord till dig var…
– ”Glöm inte sanningen”. Det bär jag med mig än idag.

Jackan, som var hennes från början, vad betyder den för dig?
– Den betyder allt. Jag får ett annat fokus när jag har den på mig, när jag ska göra mina reportage och mina granskningar. Det är som att den vägleder mig rätt. Jag vågar ställa frågar som jag kanske inte hade gjort utan den.

I början av din karriär blev du prisbelönad för många av dina gräv.
– Ja, det gick väldigt bra men sen så tror jag nog att jag trampade lite grann i klaveret. Jag gick in i något som kanske inte var tillåtet i Sverige.

Pratar vi om Palmegruppen?
– Ja, det var då det vändes emot mig. Det gillades inte. Så jag hamnade i frysboxen efter det.

Som ung JMK-student minns jag själv när Jimmy tog sig an Palmegruppen. Med sitt filmteam tog Jimmy sig in i gruppens innersta domäner i hopp om att få svar på vad de egentligen gjort i över 30 år sedan mordet på Sveriges statsminister Olof Palme. Resultatet var fler frågor än när han började. En lärare på JMK tog upp dokumentären som ett avskräckande exempel på dålig journalistisk. 

Du nämnde att din mamma försvann nära inpå mordet på Palme. Var det därför det var så viktigt för dig att granska Palmegruppen?
– Verkligen, men jag tror också det finns en konspiration kring…

Jimmy tystnar och försöker hitta rätt formulering. Jag passar på att ta en tugga av min katalan. Den är god.
– Det finns säkert kopplingar till de som förde bort min mamma. Min gissning är att det är någon som inte vill att det ska komma upp saker. Nu är ju utredningen nedlagd och de säger att det var mitt fel. En del av mig vill ju glömma det, en del av mig vill gräva ännu djupare.

Du blev en paria på ditt eget jobb.
– Under jättelång tid. Men så en dag kom det en ny tjej på jobbet som var en hungrig journalist, med ny blick, och hon inspirerade mig supermycket. Lyfte upp mig ur skiten.

Är det Camilla du pratar om?
– Ja, jag har henne att tacka för att jag hittade tillbaka till passionen.

Nytändningen får Jimmy att vända blicken mot en annan nationalklenod. Han bestämmer sig för att söka upp Pippi, Annika och Tommy för att ta reda på vad som hände och vad som gick snett för alla dessa år sedan.

Varför var det så viktigt med vad du tog dig an då?
– Det är ju människor i periferin som intresserar, när media har varit och doppat tårna i någonting så har media inte tagit ansvar för vad som händer sen. Då tycker jag det finns ett journalistiskt ansvar att man följer upp. Det var en risk. Men man måste våga riskera för att vinna tillbaka förtroendet igen.

Jimmy hittade också Pippi på en plats i livet som många inte ville se eller hade blundat för. Jag undrar om han inte var rädd för en backlash.
– Jag hade inget att förlora. Jag var redan på botten. Grävet med Pippi uppskattades inte heller men jag hade ändå ett självförtroende i att jag kände att jag gjort någonting bra och viktigt.

Vad fick dig att ändå fortsätta efter att din chef säger: ”Man rör inte Pippi”?
– Det var ett ganska enkelt steg att ta. Och min chef, hon hade inte så stor respekt för mig och jag hade inte så stor respekt för henne direkt. Det var också som att hon blivit tillsagd att man inte ska röra Pippi. Jag trodde inte på det. Jag hade glasögonen på och fokuset var riktat.

Pippi var inte heller den sista tabubelagda nationalskatt Jimmy bestämde sig för att granska och som det berättas om i dokumentären, men jag ser att man diktafon håller på att dö så jag bestämmer mig för att börja avrunda. Dessutom har jag uppenbarligen ätit upp min katalan. Jag minns inte när. 

Har du fått någon positiv feedback för ditt arbete?
– Jag tar emot de klappar på axeln jag får. Då vet jag att det finns folk där ute som tycker att jag gör rätt och bra saker. Vilket gör att jag fortsätter kampen. Jag står ju för någonting som är 100% sant. Det är det som måste fram. Allt annat är fake news.

Finns det planer på fler gräv?
– Det finns planer. Vi tittar på två personer, en som heter Loranga och en som heter Masarin, som bor på en gård. Det är en pappa och en son. Vi är nyfikna på deras boendeförhållande, de har en massa tigrar…

Fiktiv granskning – en grävande historia, av och med Jimmy Olsson, har biopremiär den 21 oktober. I birollerna ses bland andra Camilla Fågelborg, Johan Hedenberg, Ann Petrén och Reine Brynolfsson.