En enkel fråga kan legitimera ignorans

DJ Cashmere Cat.

Nyligen postade den norska producenten och dj:n Cashmere Cat en bild på Instagram, där vad som ser ut att vara en tjej lutar sig mot en verandas räcke och ser in i kameran med stenhård blick. Tidigare har det postats bilder på katter, hundar och kanske en och annan fot i hemstickad socka eller annat mjukt och mysigt. Följarnas kommentarer har återkommande gett uttryck för samma ständiga förvirring: ”Is Cashmere Cat a girl or a boy?” med efterföljande utläggningar och teorier kring könstillhörigheten.

Jag tror aldrig att Cashmere Cat aktivt har valt att dölja sin könstillhörighet. Kanske har där aldrig funnits anledning att betona den? Jag ser ingen mening att definiera hen beroende av könet. Framförallt vill jag inte låta frågan formulera min upplevelse av musiken. Om man verkligen undrar är det förmodligen skitenkelt att finna svaret. Vad gör det för skillnad?

Frågorna vi ställer begränsas av och tydliggör vår världssyn. Inte minst betonas min egen för mig själv när jag ska intervjua mina stora inspirations-källor från Brooklyn och Baltimores klubbliv. Var ska vi börja? Jag är inte direkt local. Som vi formulerar våra funderingar riktas svaren och efter-följande diskussion, inte sällan är det frågeställarens egen världsbild som reproduceras. Ett tydligt skrämmande exempel på detta är när SVT Debatt förra året valde den laddade frågeställningen ”hur mycket invandring tål Sverige?”. En fråga som slentrianmässigt fått möjlighet att inpräntas i folks huvuden och sedan dyker upp när man tänker ”invandring” och då kopplar det till något problematiskt, negativt – för att inte tala om det märkliga att göra det till en mängdfråga.

Om du, liksom jag, tillbringar mycket tid på internet på jakt efter ny musik är risken stor att du stöter på snäva världsbilder. Internet är expert på att få slentrianmässiga kommentarer att se ut som noggrant genomtänkta åsikter. Det kan som oftast vara en macho, hatladdad kommentar av ”någon som vet” eller inställsamt ryggdunk som på enklaste vis bekräftar en svartvit världsbild. Mängden åsikter innebär inte automatiskt mening bakom dem. Men samtidigt som nätet kan visa på det värsta finns här även lösningen: nya möten leder till insikter och är kanske bästa vägen till tolerans. Tänk lite själv bara, en enkel fråga kan legitimera och framhäva ignorans.

Bäst just nu

1. Ellie Goulding 

Carlsberg, Ny Carlsbergvej 91 i Köpenhamn, den 2 februari 

Rösten bakom popdängan Burn, som såväl i originalform som mixad efter bästa jersey club-recept, slår på mina inre glädjetrummor och lämnar mig med en välbehaglig rysning. Jag försöker föreställa mig den känslan förhöjd X antal gånger när Ellie Goulding snart framför den live i Carlsbergbyen i Köpenhamn. 

2. La Onda 

Moriska Paviljongen, Norra Parkgatan 2 i Malmö, den 8 februari

Glädjen över att Malmös karnivalklubb nummer ett har återuppstått! När Simón De La Onda kallar till fest genom att vibea ut sina kärleksvågor sätter vi som klokast våra öron mot marken och följer rytmen till Moriskan. Väl där bjuds vi på legendariska kweens, karibiska takter, afrobeats och ”latinsweats with a touch of bASS”. 

3. The Range 

Vega, Enghavevej 40 i Köpenhamn, den 12 februari 

The Range är den amerikanske producenten James Hinton som släppt EP:s på trendiga skivbolagen Astro Nautico och Donkey Pitch. Han har utvecklat ett karaktäristiskt elektroniskt sound av energiska juke takter blandat med mjuka samplingar och influenser från hiphop- och grime-scenen. Jag väntar med stor nyfikenhet på detta dj-set och tar med mig samtidsblocket för att notera.