Tori Wrånes – Your Next Vacation Is Calling. Foto: Elin Lundgren /Lilith Performance StudioJag kom häromdagen över en gammal debattartikel på Opinion (svt.se) som Sverigedemokraternas ungdomsförbunds kulturpolitiska talesperson Anton Stigermark skrivit.
Han tog i artikeln upp vikten av samhällskritik i ett försök att hålla Dan Parks då senaste utspel om ryggen. Jag skrek till av frustration då jag återigen påmindes om denna hjärnbefriade händelse och den efterföljande debatten. Denna värld av idioti vi lever i. Låt mig ta er igenom scenariot.
I samband med invigningen av sin egen utställning på galleri Rönnquist & Rönnquist kommer Dan Park ut med händerna högt sträckta över huvudet hållandes i ett plakat där det står ”Entarte Kunst”. Den urartade konsten. I utställningen finns verk som ”Zigenarbrott är något gott”, ”Oroliga blå n..... blir tokiga”, ”Sluta kränk mig jag är ingen n....” och ”Vår n....slav är bortsprungen”. Han ser tillsynes road ut och verkar inte alls störas av den arga folksamling som samlats kring galleriet.
Galleristen Henrik Rönnquist flinar åt uppståndelsen samtidigt som han verkar något nervös. Det är en tidsfråga innan något kommer hända. Men Henrik Rönnquist vidhåller att det är viktigt för yttrandefriheten att Dan Parks verk får visas. Han menar att man måste se humorn i Dan Parks verk. Humorn i att en blond Kalles Kaviar-liknande karikatyr säger ”I hate blacks”. Humorn i att Dan Park demonstrerade med nynazistiska Svenskarnas Parti i Stockholm 2013. Humorn i att Dan Park liknat muslimer vid grisar och invandrare vid parasiter. Humorn i att dela ut toalettpapper på en demonstration för papperslösa. Humorn som på något sätt helt undgår mig.
Anton Stigermark skriver upprört i sin artikel att Dan Parks konst ska kritiseras men inte bestraffas, alltså att konst med uppenbart rasistisk agenda ska få existera i konstens namn. Jag menar att rasism är rasism oavsett om det är förklätt som konst. Att personer med socialt och kulturellt kapital likt galleriägaren Henrik Rönnquist väljer att ställa sig bakom någon som Dan Park, som är i aktiv opposition mot nästan alla minoriteter som existerar, är ett stort jävla problem.
Jag skriver detta som en uppmaning, en gång för alla, snälla världen, nästa gång Dan Park gör någon skit kan vi väl bara skita i honom? Låt oss kväva hans fåfänga utspel och få slut på denna rasistiska kräkkavalkad.
Bäst just nu
Potato Potato – Breakfast Club
Potato Potato, Rolfsgatan 5, varje onsdag till den 17 december
Scenkonstkollektivet Potato Potato har nya lokaler och allmänt mycket nytt på gång. Men det som får mig att gå igång mest är deras nya frukostklubb som innefattar diskodans, frukost och kaffe. Med en kopp java i handen gungar du runt till lite sköna beats i mjukiskläder samtidigt som världen utanför långsamt vaknar till liv. En lagom flummig och härlig start på en ruskig vintermorgon för det annars morgonsura jaget.
Ofelia Jarl Ortega – Hidden For Us
Tidigare Inkonst men nu flyttad till Potato Potato, Rolfsgatan 5, den 3–4 december
Hidden For Us är något så (o)vanligt som en koreograferad icke-konsert med okonventionellt sängkammarsnack, feministiska strategier och rena hits. Geniet Ofelia Jarl Ortega står bakom denna något magiska sammansättning och är performer, koreograf och nuförtiden även musiker. Ensam på scen med endast golvet, taket och rummets fyra väggar som kompanjon framför hen sina nyskrivna hits och utforskar de överlevnadsstrategier genom punkig estetik då hen anser att estetiken i sig är överflödig.
Konst på bio – David Bowie Is
Kino, den 6 november–14 december
David Bowie Is är en del av projektet Konst på Bio vilket visar världskända konstutställningar på bio. Tidigare har man visat utställningar från Moderna Museet och British Museum men denna gång är det David Bowie Is som ställs ut på välrenommerad Victoria & Albert Museum i London. Utställningen filmades på avslutningskvällen av den helt utsålda retrospektiva utställningen där en mängd föremål från Bowie-arkivet visades upp för första gången. Tillsammans med filmens värd, utställningens kurator Victoria Broackes och Geoffrey Marsh, får man följa med runt i utställningen och ta del av intrikata berättelser om föremål från olika delar av Bowies konstnärskap. Deras djupgående och pålästa guidning ger en unik inblick i Bowies kreativa utveckling som konstnär. Ett sällsynt och sjukt intressant initiativ som samtliga bör ta i akt och ta del av.
Tori Wrånes – Your Next Vacation Is Calling
Lilith Performance Studio, Bragegatan 15, den 4–6 december
Lilith Performance Studio har bjudit in den norska konstnären Tori Wrånes som brukar använda sig av ljud, kostym, arkitektur och skulptur för att förändra sin uppenbarelse och skapa installationer. Genom att kombinera performance, ljudspel och rekvisita skapar hen en storskaligt drömsk imaginär värld. Skynda er att boka biljett då de tenderar att försvinna fortare är smör i solsken!
Stad:
Kategori:
Publicerad i tidning:
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 10, 2014.
