I slutet av förra året gjorde jag och min pojkvän slut. Vi hade varit tillsammans i nästan fyra år, och under den tiden hann jag förändras en hel del. Man gör ofta det mellan 23 och 27 års ålder.
Jag har bättre koll på vad jag kan, vill och behöver, och respekterar kanske mig själv på ett annat sätt. Kan jag helt enkelt ha blivit lite mer vuxen? Döm då om min förvåning när jag insåg att den göteborgska dejtingscenen och de jag träffar på den inte verkar ha utvecklats det minsta.
Folk har alltid sagt till mig att jag ”tar plats” och lika länge har det irriterat mig. Hade jag inte platsen från början? Har jag stulit den från någon annan? Jag syns, jag hörs, jag tar upp en viss yta. För jag är en människa. Jag har sett mitt självförtroende som en tillgång, men tvingades tidigt inse att det provocerar andra. Framför allt provocerar det män. När jag var 19 år gammal och spelade musik fick jag och den enda andra kvinnliga bandmedlemmen skit för hur vi var på scen. Killarna i samma band betedde sig exakt likadant och kallades kul och bra livemusiker, medan vi var jobbiga brudar med desperat uppmärksamhetsbehov. Jag minns att jag då trodde att det ”nog blir bättre när jag är lite äldre”, att folk skulle ha kommit över den där ”min idealtjej är tyst och ler”-grejen, som gjorde mig så matt då. Och visst, det kanske förbättras, men det går inte tillräckligt snabbt.
Vi lever i ett av världens mest jämställda länder, och var och varannan innerstadsman kallar sig feminist. Det verkar dock knappt påverka deras tänk när det kommer till att ragga, ligga eller dejta. Där blir kvinnor plötsligt madonnor, horor, hysterikor eller helt enkelt skrämmande. De senaste månaderna har jag fått samtliga stämplar, av olika män.
Vissa tror att jag blir tokig om jag ligger med dem. Andra tycker att jag ”horar” efter något, oavsett om det är uppmärksamhet eller casual sex. Det finns de som lyfter en till skyarna efter en tredjedels dejt. Och så finns de som helt enkelt är livrädda att förlora kontrollen till en kvinna. För glöm aldrig att det viktigaste inte är att ni har kul, utan att någon vinner. Vill du vara säker på att inte vara skräckinjagande gör du säkrast i att se till att det är han.
Dudes tycker fortfarande att jag är läskig, #inteallamän, förstås, men #enheldelmän. Även de som säger sig vara feminister med jämställdhetstänk i allt de gör. I sovrummet, över dejtbordet och på klubben är patriarkatet lika närvarande som i resten av samhället. Det verkar bara inte vara lika intressant att ta ställning mot det där.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 05, 2015.
