Det kultursidesgnabbas igen i cyklopernas land. Det är inte utan att man längtar efter en Knausgårdiansk kraft som kan ruska om de trätande tu (”varför mailar ni inte bara varandra?”) – men nu går vi händelserna i förväg.
Läs också: Bråkrecap: Adam Svanell vs. Hanna Fahl, aka #räkgate.
Vad var det som hände på Daniel Suhonens kräftskiva? Har Åsa Linderborg chefs-issues? Är Håkan Juholt verkligen berömd för att aldrig ställa in möten? Greta Thurfjell sammanfattar ännu ett kulturbråk.
29 september.
Det är morgon. Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg publicerar en text på sin egen kultursida.
Den handlar, mycket kortfattat, om de missförstånd som uppstod i samband med att Daniel Suhonen och Linderborg under en kräftskiva (!) bokade en gemensam programpunkt på Bokmässan. Daniel Suhonen har skrivit en bok om sossarnas skandaldrabbade partiledare Håkan Juholt, sen aldrig i offentliga sammanhang sagt ett knyst om den boken i sällskap med Juholt, och råkat lova bort det första mötestillfället till Linderborg på kräftskivesfyllan. Under tiden som följer tycker Linderborg eventuellt att Suhonen överdriver betydelsen av det kommande samtalet. Hon får ord som "historiskt" skickade till sig i sms.
Väl på mässan kräver Juholt för många inträdesbiljetter, till sig och sin kulbo, för Linderborgs smak. Det finns helt enkelt inte fler biljetter. Biljetterna till mässan är slut. Aftonbladet tänker inte ställa upp med fler biljetter åt Juholt och hans kulbo. Som ett resultat av detta ställs samtalet in, och Expressen (där Suhonen regelbundet skriver) får istället det exklusiva mötet. Linderborg svär över sossar på Twitter, Suhonen svär över leninister på Twitter.
Ni vet den ovan nämnda eventuella överdriften angående detta samtals viktighet? Man kan känna lite samma sak över att detta högst personliga gräl får ta plats på kultursidorna. Å andra sidan: ett kulturbråk är ett kulturbråk. Man vill, oj, vad man vill, men man kan inte titta bort.
Det är lunch. Expressen publicerar Daniel Suhonens svar på Linderborgs anklagelser.
Om man inte visste det tidigare vet man, efter att ha läst svaret, alldeles för mycket om deras relation. Suhonen beskriver sig själv som Linderborgs före detta ”protegé”, under tiden han skrev för Aftonbladet, men med tiden tyckte han att han formades för mycket av hennes redaktörsskap. Han gillade inte Linderborgs chefsstil, nej, den gillade han inte alls – men han tog det inte med HR-avdelningen. Han tar det med hela svenska folket istället.
Ett utdrag: ”Mina texter spökskrevs av – ja – kommunismens spöke.” I en annan passage hävdar han, i den lilla del av texten som behandlar det inställda mötet på bokmässan, att Håkan Juholt är ”berömd” för att ”aldrig ställa in några möten”.
Personligen trodde undertecknad att han var berömd för sin kulbo, men vad vet hon.
Det är fortfarande lunch. Håkan Juholt kommenterar det hela med ett Lundell-citat och en känga mot Aftonbladets biljetthantering.
Det är eftermiddag. En hashtag skapas.
1 oktober.
En hel, outhärdligt lång dag av tystnad har gått. Var är Åsa, har det ropats från balkonger och franska fönster i hela Stockholms innerstad, varför svarar hon inte? Nu har hon svarat. Det hela är smutsigare än någonsin.
I Aftonbladet försöker Linderborg få ihop en något långsökt tes om att Juholt en gång i tiden beskylldes för att ta emot dubbla bostadsbidrag, men nu vill ta emot dubbla inträdesbiljetter till Bokmässan – som bevis på vilken rutten människa han är, får man anta. Sen ger hon sig i snabb följd på Suhonen, sen Expressens kulturchef Karin Olsson ("hon vet inte ett skit om arbetet på konkurrentredaktionen, men försöker ändå göra sig intressant genom att likt Krösa-Maja springa runt på bygden med skvaller", hade kunnat vara en textrad ur Höru Mej Bae-remixen, am I right?), sen Suhonen igen.
Hon närmast anklagar honom för att vara masochist i sin längtan efter att få skriva för henne, och det går inte att förneka: det finns en dold spänning i meningen "Jag har haft annat intressant och roligt utbyte av honom". Sen kommer några stycken om Lenin. Sen är det slut. När man har läst klart kippar man efter andan, har nästan overklighetskänslor, det hela är så märkligt. Hur kan det här hända?
Expressens smädade kulturchef, Karin Olsson, får svara på kritiken i Dagens Media. Och hon gör det på värdigast möjliga sätt. "Det finns ett större behov av att ge Linderborg en redaktör, med tanke på att hon har skrivit inte mindre än två långa artiklar om ett inställt samtal i en bokmässemonter", säger hon angående Linderborgs kommentarer om Suhonens "oredaktörade" svar i Expressen.
Sätter Suhonen punkt för denna märkliga debatt med sin korta replik till Linderborg i Expressen? I texten kommenterar han bara två av de saker Linderborg tar upp – "hånet" mot Juholt, och anklagelserna om Suhonens eget sossesvek under en S-kongress 2013. Han väljer att inte kommentera det intressanta och roliga utbyte Linderborg haft av honom genom åren. Kanske är det klokt. Kanske tar det slut här.
Isåfall vill undertecknad lämna er med en oförglömlig bild från Bokmässan 2011, ur Aftonbladets kulturblogg. En artefakt från en svunnen tid, kan vi säga.
Bråkrecappen uppdateras löpande. Om vi har missat något avgörande, var god rapportera genast detta i kommentarsfältet.
