Han har varit högvakt, arbetat på fartyg i USA, men jobbar nu med att rädda mänskligheten. På Göteborgs gator är han en lokalkändis – den välklädde man som delar ut komplimanger utan någon baktanke eller dolt syfte.
När jag föreslog en intervju för Lawless Lawrence fick jag svar på mitt mejl på ungefär fyra minuter, och ett riktigt positivt sådant. Själv tänkte jag att vi skulle ta det över Skype eller något, men Lawrence insisterade på att åka upp till Stockholm, vilket skulle visa sig förgylla vårt möte.
För att kort presentera Lawless Lawrence , så är det ett Instagramkonto (@the_LawlessLawrence) som lägger ut korta videoklipp där mannen bakom kameran promenerar runt i Göteborg och pratar med främlingar. Det är i sig ett enkelt koncept, som har visat sig framgångsrikt och mycket uppskattat, att döma av kommentarerna.
När jag först kommer till baren vi ska ses på tror jag direkt att de är sena. Klockan är 17 på en tisdag och överallt sitter det välklädda män som ser ut att komma direkt från en MUF-konferens på Grand Hôtel. Men efter min tredje eller fjärde runda in och ut för att dubbelkolla att jag inte missat dem börjar en av de välklädda männen att skrika på göteborgska.
– Vincent!? Nöjesguiden!?
David Högberg och Lawrence Lindberg, duon som driver Lawless, möttes för första gången på en retorikkurs på universitetet. Lawrence kom sent till lektionen, och när uppgiften att hålla ett kort men fängslande tal gavs presenterade han sig som en man som var där för att hans psykolog Sergio tvingat honom att gå kursen under sin villkorliga frigivning.
– Hela klassen applåderade honom för att han var så "modig", säger David.
Där och då föll de båda männen direkt för varandra och en oväntad och produktiv vänskap växte fram.
Lawless Lawrence bär alltid kostym. David och Lawrence har funderat på att klä honom i Adidas-kläder istället för att se om han skulle bli annorlunda bemött. De tror att bemötandet hade blivit sämre.
– Det är ju trist, men det behövs nästan en kostym. Då tänker folk "han är pålitlig". Kostymen öppnar upp folk som annars är "sura citroner".
Lawless pratar med alla sorters människor. Ett exempel, som inte är fångat på film, är när Lawrence började prata med en kvinna på spårvagnen. Kvinnan, som var född och uppvuxen i Sverige men bar hijab, sa att hon aldrig tidigare hade blivit tilltalad av en "svensk" på detta öppna sätt.
– Det gör det jättesvårt för nya svenskar att känna sig hemma i Sverige. Går man ut på gatan i Göteborg ser man folk av alla etniciteter, till exempel somalier, men det sker ingen dialog sinsemellan. Jag försöker alltid inkludera folk i mina konversationer, jag har till exempel lärt mig lite somaliska genom detta.
Han förklarar att hans extroverta och socialt orädda personlighet uppstod efter att han slog i frontalloben i en arbetsolycka på ett fartyg. På frågan om Lawless är någon form av installation eller humorprojekt svarar både David och Lawrence nej i kör. Det är den riktige Lawrence som är med i videorna, och David gör inga försök i efterproduktionen att överdriva eller "göra det roligare" än det redan är. Att planera videor i förväg för att det ska bli roligare är duon helt emot:
– Det förstör kreativiteten, menar de båda.
Öppenheten och förmågan att ta kontakt med andra människor som utgör kärnan av Lawless har Lawrence tagit med sig från sina arbetsresor till USA, där han också träffade sin fru.
– När jag åkte dit för första gången sa folk åt mig att inte snacka med poliser, på grund av rasprofilering och sånt. Jag gjorde såklart det ändå, och kan säga att jag inte har en enda negativ upplevelse av det. Alla är jättetrevliga, och blir så glada att man pratar med dem. Jag fick till och med en kram från en av dem.
Men Lawless Lawrences bidrag till mänskligheten är inte bara att vara trevlig. Lawrence och David berättar hur ett av de stora målen med Lawless är inkludering och att bryta mot normer.
– I Sverige pratar vi inte med varandra. Man blir liksom på sin vakt när en främling ens säger hej. Det gör det svårt att inkludera nya människor i sin bubbla. Man blir liksom fast. Det finns en rädsla, och jag brukar säga att rädsla inte ens är verkligt.
David och Lawrences vision är att Lawless Lawrence ska fortsätta växa. De vill göra fler samarbeten och nå ut till fler människor med sitt humanistiska budskap. Av det jag tagit med mig från dem så säger jag att jag gärna ser ett Sverige som är lite mer Lawless.
