Är Renate förlag litteraturens räddning?

Hur går det till när fyra författare och poeter skapar ett förlag tillsammans? Det vet kanske Martin Luuk, Elis Monteverde Burrau, Anna Axfors och Ludvig Köhler som precis har gjort just detta. 

Ett nytt förlag? Av fyra verkligt karaktärsstarka personer. Det krävdes inte mer för att väcka en simpel litteraturredaktörs intresse, i synnerhet inte när jag redan tidigare intervjuat två av dem. Den första utgivningen från Renate förlag bestod av en affischkampanj där nyskriven poesi och prosa sattes upp på elskåp och stortavlor i Stockholm. Men av texten på hemsidan att döma är förlaget en spontan idé som bygger mest på författarnas relation till varandra, snarare än utgivandet i sig.
Anna: Det var Martin som mejlade och ville starta ett förlag. All vår kommunikation sker genom tusen olika mejltrådar, och lite bloggen. Det är roligt, mejltrådarna är Renates hjärta och vi kommer nog ge ut dem tryckta på tapeter nån gång.
Ludvig: Den stora motorn för det här projektet är Martin. Han har bevakat Elis och Anna noga i några år och har nu, likt en fästing som kan sitta i säven i åratal, hoppat på i flykten. Att jag är med är väl egentligen det som är mest oklart. Men jag fyller kanske något slags intermedierande funktion, då jag varken är särskilt gammal (som Martin) eller särskilt ung (som Anna och Elis) längre. Jag är född på åttiotalet.
Elis: När Martin först hörde av sig tänkte jag att det här blir nog rätt jobbigt, men jag var lite konflikträdd på den tiden, det är ju säkert åtta månader sen, och jag gick igång på att det fanns en megaloman ambition eftersom jag själv är en obotlig narcissist.     

Den första utgivningen sker i affischform, varför blev det så?
A: Killarna är svaga för affischer, jag är mer likgiltig. Jag gillar inte litteratur så mycket överhuvudtaget och skäms ganska mycket över att hålla på med det. Jag tycker väl egentligen inte att litteraturen ska räddas. Jag gillar inredning mer, och tycker nog att Renate ska gå i den riktningen.
L: Från början hade vi tänkt att göra ett provokativt litteraturmagasin, ett slags Puss för zoomers, men begreppet "alternativmedia" känns lite för malignt för närvarande, så vi fick tänka om helt. Vi ville sedan göra sketcher men Martin sa bestämt nej. Affischerna blev en kompromiss, något vi alla nästan kunde bottna i.
E: För mig hade det nog mest med lättja och slump att göra. Allt annat är efterkonstruktioner. Jag älskar efterkonstruktioner! Det var akut lättja, och akut slump.
M: Vi jobbar i brytpunkten mellan text och möbel.

Hur kommer dynamiken förändras om någon säljer många fler affischer än de andra?
A: Det har redan hänt, Martin säljer allra mest affischer, Elis säljer ganska många och jag och Ludvig säljer nästan ingenting. Men vi är mest glada för deras skull. Vi är glada att de har fans i Umeå, Kristianstad och Örebro. Nästa gång Renate gör något vore det kul att åka runt till deras fans i en bil och säga hej. Ludvig kan köra. Och någon kan filma.
L: En kille som driver en podd som handlar om idrottshistoria tyckte att min var bäst så jag är nöjd.
E: Det var fint på releasen när massa gamla och relativt rika människor köpte Martins verk.
M: Det är verkligen trevligt med den här dynamikförändringen, jag har aldrig tidigare känt mig så respekterad inom gruppen.

Har ni tankar om vilken form texterna skulle kunna ta framåt? 
A: Jag vill ta ännu mer plats i folks hem.
L: Jag vill ta mindre plats i folks hem.
E: Inga kommentarer.
M: Jag försöker ta mer plats i mitt eget hem.

 "Litteraturvärlden styrs av kvinnor och en kastrerad Jens Liljestrand"

Jag har redan funnit glädje av att läsa era blogginlägg på Renates hemsida - och den relation er emellan dessa vittnar om. Vad kommer att vara det finaste, och svåraste i ert samarbete? 
A: Det svåraste kommer nog vara att de andra gärna vill göra väldigt undergroundmässiga saker medan jag vill vara ett kommersiellt förlag som är med i Malou efter tio. De kommer aldrig att sätta pengar först och det är väl det som kommer att splittra oss antar jag. Å andra sidan är det som sagt Martin och Elis som drar in alla pengar. Jag köper bubbelplast för allt.
L: Elis jobbar extremt snabbt och hakar på samtidens nycker väldigt mycket, så bra att han numera styr agendan. Jag är fascinerad av samtiden men samtidigt oerhört skeptisk gentemot allt som är nytt och hade egentligen trivts bra att leva i en schweizisk alpby anno 1912. Martin är lite för intresserad av yttrandefrihet och vill inte kännas vid sina viktigaste konstverk (litteraturen i Killinggänget), som vi andra ser upp till så mycket. Anna behöver oss andra mindre än vad vi behöver henne i en litteraturvärld som helt styrs av kvinnor och en kastrerad Jens Liljestrand. Men det fina är väl att vi är ganska medvetna om dessa motsättningar vid det här laget och snarare ser det som ett fruktbart sätt att renodla ett intressant konstnärligt uttryck. Även om Anna säger att hon hatar litteratur så stämmer det inte riktigt tror jag. Vi älskar alla konsten, det är faktiskt inte så många som gör det!
E: Det finaste kommer vara att samarbeta med människor man älskar, det svåraste kommer att vara samma sak.
M: Jag tycker att det är roligt att träffa unga människor och berätta för dom hur det ligger till med allt. 

Jag har förstått att det blev jobbigt när det digitala kulturmagasinet Opulens ringde upp dig Elis för att fråga om er vision. 
A: Vi har ingen vision utan låter ödet bestämma.
E: Ända sen jag började samarbeta med Anna och Ludvig så har jag känt att vi är på rätt väg, Guds väg. En krokig väg, men den är definitivt rätt.
M: Ingenting har gjort oss så glada som när Opulens ringde till Elis. Vi alla fick slå upp vad opulens betyder och var sen avundsjuka på att vi inte kommit på det namnet till vårt förlag. Namnet tog egentligen längst tid att komma på. Jag ville att det skulle heta Thriller, jag tycker att det är ett bra namn på det mesta.  

Intervjun avslutas med att alla fyra till och med besvarar min fråga om pressbild som om det vore en intervjufråga, så nog finns det idéer. Jag ser fram emot vad som kommer härnäst. 

Renate förlags hemsida hittar ni på renateforlag.com.